Aftonbladet – 23 december 1847, sida 2

Fn nt nn nn ant na nd St tatt: Int SK väl som en älskvärd personlighet äfven här förvärfvade den ryktbare författaren till ofvannämde arbete, erhålla uti detta ett rätt intressant minne af honom. Denna elegi, som sällan saknats på Ernsts repertoir, är en af hans berömdaste kompositioner, och var äfven här bestämd till att upptagas, nemligen vid hans 3:dje konsert, hvilken, som man vet, blef inställd — af orsaker, som hvarken låigo hos bonom eller publiken. — Vid pjesens bedömande får man för öfrigt ej förbise hvilken genre den tillhör. Uttrycket af en djupsinnig, storartad smärta och öfverhufvud en högre lyrisk flygt finner mean ej i denna komposition: det är egentligen en korserteller salongselegi i den nyare franska genren, men onekligen både till anda och form långt öfverlägsen de vanliga elegie-råverie-melancholie-fabrikater, hvarmed man tid efter annan från konserttribunen söker eröfra vår förtjusning. Den som således söker en bebaglig, underhållande musik-rekreation, skall finna sig desto belåtnare med närvarande arbete, som klaverarrangementet är utfördt med mycken omsorg, i ett så lätt maner som möjligt, och editionen för öfrigt utmärker sig genom ett serdeles fördelaktigt yttre. Titeln prydes af Ernsts väl träffade bild. Valda svenska folksånger, folkdansar och folklekar, 8 häftet. Visa efter en polska från Dalarne med svensk och tysk text. Denna pjes bildar ett supplementhäfte till den bekanta samling af nordisk folkmusik; som för någon tid sedan utgafs härstädes. Denna visa har äfven i utlandet vunnit stor ryktbarhet genom m:ll Lind, som flerstädes sjungit den, och man kan lätt förmoda, att hon icke underlåtit gifva den en belysning af den mest briljanta art. Men härifrån afsedt, återstår frågan, buruvida denna polska egnar sig till visa. Atskilliga polskmelodier har man visserligen med fördel omskapat till sånger, såsom den allbekanta Neckens polska, Orsa-polskar, m. fl.; men i närvarande melodi synes oss både rytm och intervallföljd mera tacksam för spelmannen än för sångaren. Skalden, som! underlagt texten, synes också haft svårt att komma ut med detta bestyr. Första reprisens text är imedlertid så okonstlad som möjligt: den går psur Yair de tralalalan, som professor David troligen skulle anmärka. Andra reprisen åter innefattar en dansuppbjudning, i arkadisk styl naturligtvis, hvilket imedlertid ingalunda sympatiserar med den egna, dunkla, romantiska anda, som så starkt karakteriserar denna märkvärdiga melodi. I tredje reprisen friar danpsören, och i den fjerde får han korgen. — Men betraktar mzn polskmelodiens genuina karakter en gång såsom upphäfd, så återstår i alla fall en liflig, pikant visa, som, sjungen med en viss humor, troligen ej skall förfela sin effekt, ech det är att förmoda, det stycket i sällskapskretsarne kommer att spela en hufvudroll bland de musikaliska nöjena. För öfrigt bör den vårdade harmoniseringen lofordas, äfvensom omtankan att särskildt sätta! pjesen så väl för högre som lägre röster. Den nyaste Wienermetoden för pianofortespelning, af C. Czerny. 2:dra upplagan. Stockholm, Hirsch. 4 häften. Czernys instruktiva bilda en praktisk skola, hbvari troligen de flesta af våra pianodilettanter mist passera graderna. Närvarande verk delar sina bröders förtjenster och brister, dock anse vi de förra vara vida öfvervägande. Man kan anmärka emot arbetet dess något puerila, jollrande tor, ungefär liknande den i vissa barnböcker, hvilien oftast ej guteras af barnverlden. Instinkten, som merendels bos barn är liflig och sann, tycks säga dem, att deras lärare endast skenbart bör sänka sig till dem, men i sjelfva verket höja dem till sig, och i synnerhet gäller detta vid musikundervisningen, der reflexionen endast obetydligt, men fantasien och känslan desto mera tagas i samspråk. Att vi härvid ej tala om de rent mekaniska öfningarne, faller af sig sjelft. Men oaktadt denna olägenhet, hvilken dessutom hufvudsakligen endast fienes i de första afdelningarne, finner man öfverallt deisig sjelfva torra öfoingarne så lyck-. ligt iklädde den musikaliska formen, den praktiska nyttan så väl beräknad och det hela så! omisskänneligen vittnande om författarens säkra erfarenhet i silt fack, att detta verk, äfvensom dess sidostycke, Cz:rnys öfningar (i synnerhet de 4 första häftena) med allt skäl kunna rekommenderas unga elever. Dessutom talar den vigtiga omständigheten för dessa båda verk, att de, ehuru länge de existerat, ännu ej öfverträffats i användbarhet utaf något annat läroarbete.. af samma syfte. — Slutligen må nämnas att! denna edition utmärker sig framför den förra genom större typogrsfisk nitiditet. —u— I — Bland nybgen utkomna musikalster, dem vi för ögonblicket icke hinna utförligare anmäl2, må i förväg nämnas, sisom i mer ochl4 mindre mån förtjente af uppmärksamhet: ett häfte rätt vackra sånger, tillegnade Jenny Lind al G. E. Winroth, ett par arbeten af Josephson, hvaribland åtskilliga sånger nyligen gifvits med bifall; 2:ne nya häften af Almqvists fria jantasier för piano, i flera hänseenden intressanta; samt en för någon tid sedan utkommen sångsamling af Nordblom, innefattande ett urval ur hans numera utsålde 4 första sångbäften: en värdefull konstapparition, som synes oss för-jena den musikaliska verldens synnerliga uppnärksamhet. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I polisen har i dag varit förhör om ett våld, som: örre polis-uppsyningsmannen Cederdahl angifves vafva föröfvat å en fånggevaldiger Larsson på en ällare å Ladugårdslandet, der de sammanträffat. Larsson påstår, att Cederdahl utan anledning tillfoat honom med knif en lång skärning i pannan. förhöret fortsättes i morgon. 4 — Enligt inkommen rapport till konungens be-lji allningshafvande, har ett mord i förrgår föröfyats Waxholms fästning eller rättare vid Rindön, dy