Aftonbladet – 23 december 1847, sida 1

UTRIKES. ITALIEN. Bland mängden af motsägande ochl obekrä!tade nyheter från Neapel, utmärker sig åtminstone en, som kommit en af Euvglands mest spridda tidningar tillhanda genom en korrespondent på Sicilien, nämligen den om en så kallad ,Protest af Messinas; invånarer, tryckt i hemlighet, men den 48 sistl. November allmänt utspridd derstädes. Ett af de tryckta exemplaren åtföljde brefvet till England, och är af följande lydelse: Protest af Messinas Invånare. RBöfvare och mördare bruka döfva sina samvetsagg genom messor och Ave Maria; tyranniska styrelser hoppas förekomma röjandet af sin sanna karakter genom utpressande af loford och smicker, eller försäljning af föregifven nåd. Men vår älskade styrelse, som tror sig stå på säkrare grund, går mera rakt på saken, och under omskrutna amnegtier, påkallande erkänsamma deputationer eller municipala adresser, förlorar den aldrig ur sigte treting: 4) Att förnedra oss i våra egna ögon; 2) Att näpsa och söndra 0ss, ort från ort; 3) Att skända oss inför verlden, framställande oss (i öfverensstämmelse med sitt syfte) såsom ovärdiga allt deltagande och all bjelp. För att år 48146 kunna inför Europa och serskildt inför England bemantla undertryckandet af Siciliens parlament, uppsattes en petition på Messinas och Trapanis vägnar, med anhållan att styrelsen måtte beröfva Sicilien dess sjelfständiga politiska tillvaro, och, af nåd, förvandla det till blott och bart en provins i konungariket Neapel. Denna petition undertecknades af ett dussin varelser, som hade sålt sig åt styrelsen och missbrukade titeln af senatorer, — menniskor, för tillfället anskaffade, för att under sken af representanter för folket, hvilket aldrig valt dem, representera den neapolitanska despotens vi!ja. På samma sätt afskaffade denna styrelse, mot lag, Messinas frihamnsrättighet, den enda tillgång för den arma staden, bvilken endast består genom handel. Det vore dedröfligt om Messinierna icke skulle veta att en så stor nåd vederfarits dem på deras egen begäran, och förstå att vara erkänsamma derför. Under de sednaste händelserna i Septemberj visste styrelsen ganska väl, att ibland de 80,069 menniskor, som vi utgöra, voro 80,000 ense om samma tanta. Den visste alltså, att den första rörelsen af de få, fastän enstaka, var ett förhastadt utbrott af de mera otåliga och uppretade, och att om icke alla på en gång trädde fram, så var det derföre att samringningen icke ännu hörts till den allmänliga sicilianska aftonsången, Och fastän samma politik blifvit fullföljd af vår välvilliga styrelse i trettio år, visade den vid detta tillfälle stor omsorg att frälsa vår frejd från det oförtjenta brännmärket af en revolt, genom den faderliga försigtigheten att förmå en deputation stiga fram, för att bedyra och öfvertyga konungen om Messinas trohet. Ibland de fyratio dekurionerna befunnos visserligen icke fler än sex vara egnade dertill. Belåten likväl med denna ofullständiga och bristfälliga gärd, som gjordes behörig genom en viss Mauramati, en grekisk oljkrämare, och en viss Loffreda — jude i sin bod, kristen i sin kyrka — begge värdiga subjekter att representera vid det ädla uppträdet, — offentliggjorde det officiella bladet en poetisk och löjlig adress, som döpte oss till de trognaste och ångerfullaste trä!ar. Men det fordras att vi icke blott skola vara ångerfulla, utan äfven lyckliga trälar; ryktet förmäler att styrelsen har af våra dekurioner i tysthet fordrat en försäkran, på stadens vägnar, om vår lycka under det nuvarande systemet. Och detta skall utbekommas af våra dekurioner! Likasom det vore möj ligt att 40 individer, ut!etade för ändamilet ibland 80,000, och allesammans styrelsens trälaktiga trälar, kunde framställa tänkesätten hos ett folk, som icke eger någon röst, och icke erkänner dem för sina ombud! Annu sakna vi kunskap om utgången a denne tillställning, men vi tro nästan att efter Sep funker 298 sj or jä kon finnen iorm Messina