men om jag vågar göra en anmärkning, excellencia, är det inte något äfventyrligt att så der hasta med saken? Om kungen till exempel återkom från den första hänförelsen af sin vrede... Olivarez: Ni får sjelf höra. FEMTE SCENEN. DE FÖRRE. KONUNGEN (från höger). Konungen: Nåväl, Olivarez? Olivarez: Alt är färdigt efter ers majestäts befallning. Konungen: Det är godt, låt allt vara gjordt om en timma. (Till Riubos) Hvar är nyckeln? Riubos: Här, ers majestät. (Går genom fonddörren.) Konungen (ensam): Och Albuquerque, den trogne tjenaren, den pålitlige vännen, som kände Medianas brott och skyddade och dolde det! Det är bra att han sjelf befriat mig från alla samvetsagg. (Han går till Sidonias rum och vill sätta nyckeln i låset, men i detsamma träder Albuquerque mellan honom och dörren.) SJETTE SCENEN. KONUNGEN. ALBUQUERQUE. Konungen: Du Albuquerque! Hur kan du vara här? Albuquerque: Ers majestät, jag fick under vägen veta, alt Portugal redan i åtta dagar varit förloradt. Er minister har känt det, men dolt saken för sin konung. Det är skälet, som för mig tillbaka till Madrid. Men skälet hvarföre jag så sent på natten vågat nalkas ers majestäts person utan att vara anmäld... Konungen: Ja, säg mig det, jag ville just fråga derefter. Albuquerque: Jo, jag önskar af ers majestät erfara, hvad öde ni har ämnat Mediana. Konungen: Du gör mig frågor, hertig? Albuquerque: Ja, seojor, min far lärde mig den grundsatsen: näst Gud är du skyldig din konung lydnad och vördnad, och näst Gud är konungen skyldig dig beskydd, råd och exem