Aftonbladet – 22 december 1847, sida 5

TREDJE SÖENEN. RIUBOS (ensam): Om jag hade vågat, skulle jag ha gifvit hertiginnan en varning, ty att lemna nyckeln till sina rum åt kungen, och det i samma stund som hennes man rest bort för att gå i fält, det strider sannerligen mot mina begrepp om heder. Hvad sade jag? Ah, det var ett minne af mina ungdomsdårskaper! Men jag mente: det är alldeles för tidigt. Låt oss nu heldre tänka på mig sjelf. Det finns två personer i verlden, som kan låta hänga mig, den ena är Albuquerque, den andra Olivarez. Således, min vän Riubos, måste du göra ett val. Om du följde din böjelse, så finner jag nog, att du skulle fästa dig vid Albuquerque, efter som han är en man af svärdet, liksom du sjelf. Men, min gosse, tänk efter närmare, Albuquerque går i fält, och han kan hbvad dag som hälst ta min plånbok med sig i grafven. Olivarez deremot, är en af det der solida slaget menniskor, som kan hinna till åttio år. Saken tål således att fundera på, och det är bäst att inte förhasta sig. Slumpen må afgöra. Blir varse Olivarez.) Ah, jag tror den redan har afgjort! FJERDE SCENEN. .. RIUBOS. OLIVARRZ. Olivarez: År allt i ordning, Riubos? Riubos: Ja, excellencia. Olivares: Ar slottet stängdt? Riubos: Ja, och befallning gilven, att inte släppa någon in hvem det må vara. Olivares: Och Mediana? Riubos: Strängt bevakad. Olivarez: Och vagnen? Rivbos: Väntar der nere. Kusken är en påitlig karl. Olivarez: Och vidare? Riubos: Vidare, senjor, har jag åtta väpnade än posterade: vid vägens krökning straxt här anför. Per kör vagnen långsammare och...