Aftonbladet – 22 december 1847, sida 1

Återgår från Upsala Onsdagar;och Lördagar samma tid. KONGL. MAJ:TS FÖRSLAG TILL sg TULLTAXA. — ; (Forts. från måndagsbl.) Den grund, hvarefter inkommande och utgående varor förtullas, utgöres nemligen antingen af det bestämda belopp, som i taxan finnes visst quantum af hvarje sådan vara åsatt, eller ock af der stadgad procent å det värde, hvartill en del voror, å hvilka fix medeltull icke, i anseende till en större värdeskiljaktighet å de serskilda slagen deraf, ansetts kunna bestämmas, i föreskrifven ordning angifvas eller vid tillåten inlösning uppgå; men vore deremot icke, med undantag af det i 25 Tulltaxeunderrättelserna omförmälda fall, att gods under transporten tagit sådan skada, att det ej anses kunna draga den i taxan bestämda tull, beroende på det der utsatta tullvärde. Det vore hufvudsakligen den rikets stapelstäder tillkommande tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter, som beräknas efter de varorna åsatta tullvärden, äfvensom sagde värden ligga till grund för transitoafgiftens och nederlagsrekognitionens utgörande, för tillgodopjutande, enligt 24 Tulltaxe-underrättelserns, af s. k. föring samt för uppskattningen af konfiskationsgods och bestämmandet af det derpå beroende bötesbeloppet, jemte en del öfriga mindre väsendtliga fall med hbänsigt till tullförfattningarnas tillämpning. Hvad som först anginge tolagen, hade Kongl. Möoj:t, uti en till Rikets sednast församlade Ständer aflåten proposition, framställt forslag om densammas upphörande såsom en stapelstäderna i riket omedelbart tillfallande, efter fastställd procentberäkning för hvarje stad utgåsnde afgift på inoch utförda varor, emot. ersättning till dessa städer genom bestämda anslag af tullmedlen, och att staten borde beredas godtgörelse för denna ersättning genom en på tullbeloppen, i stället för å varuvärdena beräknad afgift, i hvilket afseende omkring 40 procent å den tull, som för hvart varuparti erlades, funnits tillfyllestgörande; och ehuru Rikets Ständer, under åberopande hufvudsakligen deraf, att någon obelåtenhet med det närvarande förhållandet icke försports från stapelstädernas borgars,-funnit sig icke kunna till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition lemna bifall, ansåg sig likväl föredraganden, i öfverensstämmelse med den inom beredningen yttrade åsigt om förslagets ändamålsenlighet, icke kunna undertrycka den önskan, att en reglering med stapelstädernas tolags-inkomster, på de hufvudsakliga grunder, som redan blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna, måtte kunna åstadkommas. Imedlertid och då för vinnande af en önskvärd förkortning af Tulltaxan, uteslutandet af der utförda tullvärden, hvilka icke i någon annan handlande nations tulltariff veterligen ega motsvarighet, syntes såsom en på Koagl. Maj:t ensam beroende åtgärd, ej böra möta hinder deraf, att den ifrågasatta tolagsregleringen möjligen icke nu eller framdeles komme till stånd, borde något sätt uppgifvas, hvarigenom, utan ändring i den olika tyngd, hvarmed tolagsafgifterna i de serskilda stapelstäderna belasta de flesta tullpligtiga varor, och utan upphörande af den dessa städer hittills medgifna rätt att samma inkomster genom egen försorg uppbära och använda, berörde afgifter kunde komma att beräknas efter annan grund, än de ifrågavarande tullvärdena. Härvid och enär, enligt hittills gällande stadganden, tolag icke eger rum å tullfria varor, utan i allmänhet endast å sådana, som äro med en införselsel ler utförselstull belagda, samt då i fullföljd af den grundsats, som föranledt berörde föreskrift, tolagen rätteligen lärer böra å de tullpligtiga varorna utgå i den mån, de ansetts böra draga högre eller lägre tull, men ingalunda efter värdet som å en vara, hvars ineller utförsel ansåges böra jemförelsevis mindre försvåras och derföre vore åsatt en lägre tullbestämmelse, det relativa värdet kunde vara och tolagen alltså blifva vida högre, än å en annan, hvars ineller utförsel vore mindre önskvärd och lerföre högre tullbeskattad, syntes tullbeloppen lämpigen kunna träda i tullvärdenas ställe såsom grund för telagsafgifternas beräknande, och hemställde föedragande departements-chefen, under förutsättning tt hinder fortfarande ansåges möta för åstadkommande af den allmänna och fullständiga reglering, hvilken såsom företrädesvis ändamålsenlig, blifvit här ofvan i underd. ifrågasatt, att berörde alternaliva förslag till förändrad grund för tolagens beräkning måtte af Kongl. Maj:t godkännas, och hvarvid borde iakttagas, att de derigenom hvarje stapelstad af tolagen tillflytande årliga inkomster blefvo begränsade till ett belopp, som ungefärligen motsvarade medeltalet af de sista fem årens, och att följaktligen sistnämnda summa borde tagas till grund för bestämmandet af den procent å tullafgifterna, som för tolagens framtida beräkning för hvarje stad fastställes, äfvensom den försäkran stapelstäderna lemnas, att minskning i tolagsinkomsterna ej skulle af den omständigheten kunna dem tillskyndas att tullafgifterna framdeles blefve nedsatta, utan att i sådan händelse godtgörelse skulle beredas antingen genom bestämmande af en mot ändamålet svarande högre procentberäkning eller annorledes; och syntes, derest de i berörde afseende erforderliga utredningar och förslag icke kunde medhinnas och afgifvas samt pröfvas före den tid, nya tulltaxan bör träda i verkställighet, tolagsberäkningen kunna intill dess en sådan reglering kan komma till stånd, få fortfarande grundas på de i nuvarande 4845 års taxa utsatta tullvärden. Beträffande sedermera de i tullförfattningarne förekommande fall, då vid deras tillämpning tullvärdena tjena till efterrättelse, nemligen vid beräkningen af nederlagsrekognitionen, hvilken enligt 35 och 38 SS i Nederlagsförordningen af d. 45 Maj 1343, utgöres med !, procent vid inkommande och lika mycket vid utförsel, å varornas i taxan bestämda. tullvärde, äfvensom af den genom Kongl. brefvet d. 28 April 4842 till ; procent för dag afvarutullvärdet bestämda packhusbyra för gods, som, ämnadt till nederlag eller kreditupplag, blifver utÄn mf rr ss EL fn mA RA