gande i sin tidning. Vi hysa det begreppet om br P. A. Huldberg, att han icke emot bättre vetande vill göra sitt blad till kolporiör för så påtagligt illvilliga och smädliga vanställningar, som de här omförmälde. Vi förutse den anmärkningen sisom möjlig vid alit detta, att det är öfverflödigt att gendrifva sådana historier som den ofvannämnda eit landsortsblad, då Aftonbladet har en så stor cirkulation och dess läsare haft tillfälle sjelfve se hvad der siått att läsa; men härpå kan å andra sidan svaras, att en stor del af publiken, som ej så noggrannt kan hinna följa med och förvara i minnet hvad Aftonbladet yttrat, svårligen skulle kunna tro att en sådan mängd beskyllningar, som vi här citerat, vore framställda utan all grund, att Aftonbladets tystnad vid smädelserna kunde gifva näring åt örvillelsen, och att beskyllningarna derefter kunde komma att reproduceras i flera landsortstidningar, samt allmänheten slutligen, glömmande sasens verkliga beskaffenhet, sianna vid den öfvertygelsen, att vi gjort oss skyldige till pit handlingssätt, som med något skäl kunde väcka dess harm och förvåning. Med simma oärlighet och oecft:rrättlighet, som i Byss omnämnda hänseende, upprepar bakdantaren i Fahblutidningen äfven de välkända beskyllningarna mot Aftonbladet, att hafva i pol tiskt hänseende ändrat sina grundsatser efjer dagens vind; att Aftonbladet i början varit let nya systemets härold, men blott i det längsta, tills det märkte att det icke bar sig länre: alt en barsk mine påtogs när prenumera.ionstiden nalkades, och att Aftonbladet då lät förstå, att det hade andra ruter på hand, men att det sedan åter föll in i sin gamla trall, att vilja vara publicitetens värn och beskyddare; att Aftonbladet likväl nu igen vid riksdagens öppnande satt sig på sned emot sina grå vänner, — — för prenumeralionsfiskets skull; att denna manöver likväl är förgäfves använd, för att dermed kunna ro upp Afionbladets renommeå såsom bestämd publicistisk karakter, 0. 8. Vs Det lärer väl knapt kunna undfalla någon, burusom dessa insinuationer om en politisk karakter, som handlar endast af slem vinning, sammanställde med de lögnaktiga uppgifterna om A. B:s beteende i Sjöbergska tryckfrihetsmålet, fullkomligt systematiskt gå ut på ati motverka Aftoubladets inflytande eller anseende genom nedsvärtande af dess moraliska karakter. Hvad en stor del 2f Aftonbladets läsare på laudet, som blott håller en eller två tidningar, ej lära känna, är deremot att denna systematiska smädelseproduktion emot Afionbladet här i hufvudstaden bedrifves så att säga en gros af ett par tidningar, neml. Svenska Minerva och Söndagsbladet, af hvilka knappt något enda nummer utkommer, hvari icke samma insinuationer upprepas som de ofvannämnda i Fahlutidningen, och att dess korrespondensartikel således synes vara blott en affiliation eller utgrening från lögnfabriken i Stockholm, hvars föreståudare egentligen är den under namnet den politiske hvalfisken kända notabiliteten, som nu är Minervas redaktör och derjemte ett slags spiritus rector för Söndagsbladet, genom sitt personliga umgänge med Sjöberg, hvilken åter är af det slags personer, som tro allt hvad man inbillar dem, bloit det är något ondt, alldeles såsom förhållandet är med en annan notabilitet, känd under namn af en gammal bekant. Nu förhåller det sig imedlertid så, äfven med den omförmälda politiska beskyllningen, att Aftonbladet under de trenne år, om hvilka det är fråga, icke förändrat ett jota i sina politiska grundsatser eller sitt sätt att betrakta nationens fordringar af den nuvarande regeringen. De kunna också icke ur Redaktionens ledande artiklar eller omdömen om ställningar och förhållanden framdraga en enda skymt af bevisning för den förmenta inkonseqvensen eller karakterslösheten , de hedersmännen, som synas hafva gjort sin förnämsta lefnadsuppgift alt kalomniera oss. Den som vill i detta hänseende undersöka sanna förhållandet, hbänvisa vi till trenne artikiar med titeln: Konung Oscar och hans ställning, skrifna genast dagarna efter den nu regerande konungens uppstigande på thronen. Dessa artiklar innefattade ett programm, uti hvilket Aftonbladet uppdrog hela den politiska linie som det sedan följt. Långt innan de s. k. brefven till landsorten utkommo, yttrade Aftonbladet också icke en utan flere gånger sin tanka om behöfligheten af en förändring i konseljen, i bestäma liberal anda, och det är väl att märka såsom ett bidrag till belysning) af rätta arten af de anfall, som nu göras mot Aftonbladet för förräderi mot liberalismens sak, att just de tidningar , som skrika högst härom, voro de som då förebrådde Aftonbladet detta yrkande. Aftonbladet både hyste och yttrade således genast ifrån början den tankan, att den mnärvarande ministeren ej skulle komma att tillfredsställa nationen med de reformer, som äro mest af nöden, och utpekade i detta hänseende alltid serskildt representationsfrågan, ehuru det egentligen ej var förr än efter representationskommitteens tillsättning, regeringens första bestämda politiska handling i afseende å denna fråga, som Aftonbladet i brefven till landsorten uppträdde emot Dagligt Allehanda för att tydligt uttala att man ej al några i och för sig sjelfva visserligen nyttiga ekonomiska författningar, som lossade på gamla odrägliga band (fastän till en del ofullkomligt), borde låta förleda sig att tro, det Regeringen hade en politiskt liberal tendens Allt hvad man således kan invända är att Af:onbladet icke genast satte sig rakt på tvären emot vederbörande och sökte förklara, att man torde misstro alla deras steg o, s. v. men vi bemställa till enhvar, om detta hade varit hederligt eller ens klokt. Icke det minsta hade dermed vunnits, men följden hade blott varit, att man hade fått en förevändning att påstå, alt hela den opposition, som nu visat sig vid wviladanan I; anladning af dan Lanal ctaftcNrAoANnn-.