Aftonbladet – 18 december 1847, sida 2

af Presidenter, Professorer och Hofpredikanter, en sådan mordbrännare-artikel, så hafva vi orätt, och en sådan, för hvilken, vi medgifva det, man icke kan utfinna nog strängt moraliskt tukthus-straff. I sanning, Herrar Presidenter, Professorer och Hofpredikanter: om våra straffoch fängelse-lagar ega fel och brister — och de ega dem, ehuru i helt andra delar, än ni med edra jesuitiska iönnmordsdolkar utpeka —; så korrigeras de icke medelst sådane artiklar i edra blad! Ehuru rättvis och billig den harm är, som uttalar sig i ofvanstående yttrande, tro vi dock, att Najaden lägger för stor vigt vid verkningarne af ett dylikt pasquill, intaget i en tidning, som fortfarande bibehåller sitt renommå såsom den erkändt oefterrättligaste, inom hela svenska pressen. Uppsatsen visar dock, att viljan är god hos Tidens värda redaktion, att, så långt förmågan räcker, vanställa och förvränga alla de åtgärder af Regeringen, som icke stå i harmoni med det gamla kamarillakotteriets intressen. Hvad specielt vidkommer den i Tiden anslagna ton rörande fångvården, igenkänner man ganska väl samma penna, som i Hermoder, fyllt en ansenlig mängd spalter med lika långa som inskränkta deklamationer mot en någorlunda mensklig behandling af fångarne. Det skulle derföre icke öfverraska oss, om ,Tidenp, som nu försäkrat sig om en så klyftig medarbetare, en så drifven utrikes referent, skulle med acklamation instämma uti det projekt, som helt nyligen gjordes af en medlem af Bondetåndet, att nemligen fångens kost borde vara ett medium mellan vatten och bröd och den ration, som af fångstyrelsen blifvit föreslagen. Rättelser: 1 gårdagsnumret, sid. 4, sp. 4, art. Schweiz, r. 32, och 39, står: Neuenburg); läs: Neufchatel; r. 48, står: motsägelse af; läs: strid emot; r. 66, står: alltså; läs: alltid. Åt ——————