hvilken slutades dermed, att, sedan sekreteraren tillkännagifvit sig anse den enda grundlagsenliga behandlingen af saken i dess närvarande skick vara, att lägga skrifvelsen till handlingarna, och sedermera till Konstitutionsutkottet ingifva ytterligare förslag i ämnet, den nådiga skrifvelsen lades till handlingarna. — Motioner väcktes af Sven Heurlin om afskaffande af de å åtskilliga orter brukliga så kallade offer till presterskapet; af Jan Persson från Stockholms län, angående postskjutsen; af Lars Larsson från Elfsborg län samt Appelqvist och Arnold Svensson, angående kronobrefbäringen, samt af Lars Larsson från Elfsborgs län, Olaus Eriksson från Bohus län, Anders Andersson från Wermland m. fl. om anslag för sänkning eller urtappning af åtskilliga sjöar inom olika landskap. — Det märkligaste af allt, hvad som under detta plenum förekom och på länge förekommit, var utan tvifvel en af Sven Heurlin, uti ett utförligt och motiveradt anförande, gjord uppgift, som åtminstone låter otrolig, nemligen, att biskopen i Wezxiö förbjudit gymnasii-ungdomen derstädes att meddela enskild undervisning, och förbehållit denna förmån åt herrar skoloch gymnasiilärare. Talaren framställde de så väl ekonomiska, som fysiska och moraliska olägenheterna af detta prelatensiska maktspråk. Huru mången fattig yngling kunde utan konditionerande skaffa sig utväg att genomgå sin gymnasii-kurs? Hvad hade utan sådan hjelp blifvit af en Linn, en Sjögren m. fl.? Dessutom qvarstår ännu den gamla satsen: docendo discimusp.