Aftonbladet – 17 december 1847, sida 2

j tUlvelO Säalelt VJOIUGC cl5t5 SU De vis pa öl I kets förut skedda utarmande utöfver statsbehofve!, enär öfverskott ej anmars kunnat uppstå. Likaså gilade talaren icke bankovinstens tillgripande i och för statsregleringen; äfvensom ban ned bekyminer fenn, att Regeringen under djupa freden föreslår Rikets Ständer att betrada låne-äcen, Slutligen inkom han på de särskilda hufvud:iilarnes område, och krit:cerade der propositionen i följande punkter, som vi kortligen vilja anföra. I afseende på Första hufvudtiteln anmärkte Bengt Gudmundson, ait då, oaktadt Kronprinsn ännu är ogift, arslaget för H. K. Hoghets hofrålln ng skulle ökas till 400,000 rdr, synes S:atsutstott-t, som förmodligen under grenskningen är berättigadt att taga kännedom om bouppteckningen efter högstsalig Konungen, böra för Rikets Stander utreda förhållandein, bv-rför talaren för sin del föreslog, santipgen en minskniog i Konungens eller ock ett förblifvande vid Kronprinsens nuvarande ansleg, intill dess H. K. H. såsom familjefader skulle beböfva ett störren. anslaget till fångars vård och traktamenten blott beräknadt till 600 600 rar; vidare yrkade han inskränkning i anslaget för Lagbercdningen m. m. Vid Tredje hufvudtiteln ansåg talaren en ned sättning i ansleg set böra yrkas, svarande mo: den besparing, som kunde tillvägabringas genom en förändring af rinister-uppiragen i Wien, Berlin och Paris, till charge-daffaires-besättningar. I synnerhet under granskning af propositioBengt Gudmundson de skarpaste anmärkningar. Mo.n hade ej föreställt sigo, sade ban, m,att midt under ena djup fred, som icke synes det ringaste hotas, se ifrågasättas på samma ging en så stora uppoffringar fordrande förändring det af hela den indelta armegen. Han klagade öfver, att man aldrig fivge del af den indelta armåeens verkl ga kostnadnp. Regeringen sjelf inser eller tror. Jag anhåller att utskottet måtte tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t begära, det genom sakkunnige män i och soldaten, då alla kostnader, häst, torp och jordvärde, brukningshjelp m. m. inberäknas, kosta rustoch underbefälet och tjenstemannastaterna vid regementer och korpser hafva i lön, boställsvärden, och särskildt från staten utgående inkomster, samt derom lemna nrästförsamlade Rikets Ständer del. Jag förmodar, att om det skulle fordras ett anslag af ifrån 500 till 40C0 rdr, för hvarje län, allt efter regementernas styrka, för denna utredning, skulle det löna sig; då Rikets Ständer derigenom komme i tillfälle, att inse hela kostnaden af denna inrättning, som försätter den svenska jordbrukaren i en så obehaglig ställning, och tynger på de många onera af alla slag, hvilka utom tryckande skatter äro honom pålagde. Bengt Gudmundson ansåg ingen våda finnas i att nedsätta dn indelta armåen till hälften af hvad den nu är, äfvensom det syntes honom föga välbetänkt att fordra en förlängning af beväringsmanskapets vapenöfningar i fredstid. Om,, sade han, den ännu mera förlängdes, blef endock resultatet, att generationer efter generationer icke hade nytta deraf, under det att den generation, som vid krigets verkliga utbrott vore skyldig att utgå, ändock behöfde en ögonblicklig öfning och undervisning. Om beväringsynglingen, såsom den kongl. propositionen anItyder, i 14 dagar öfvas enskildt och i 47 dygn med stammen, så blifver detta ändock blott en öfning i handgrepp och rörelser, som all erfarenhet visat kan vinnas på kort tid, helst om någon ringa unIderrättelse derom i yngre åren erhållits. Hvad fåltItjenst m. m. angår, så blir dock undervisningen geri Ibergverken och för bardel cch slöjder. Iytlig, ända intill dess fältlifvet börjat, då enligt bvad mången militär sagt mig, några dagars vexelundervisning inom truppen gör mer än alla tryckta instruktioner och befälspredikningar. Deremot skulle en hel månads uppoffring af bevärirgsycglingen försvåra hans möjlighet att få enskild tjenst och ändaImålslöst föröka statens utgifter. Vidare: Mig sqvadronper och korp dess att Roger: delta ar Igifvas, kb den stöndiga styrkan må få en god militärisk daDing, samt således icke allenast blifva en utmärkt stam för beväringen, uten äfven kunna lemna ämnen till underbefäl, då krig gör en större nationalbeväring nödig. De begärda anslagen för Femte hufvudtiteln bekämpades: af talaren, enär, efter kans tanka, den kongl. propositionen utvisar en sådan obestämdhet angående sjöförsvarets lärpligaste organisation och så tydliga bevis på deras satts, som under 30 fredsår yrkat, att mean skulle låta bli att bygga liniestepp och svåra fregatter, intilldess ångkrafiens bästa användningssätt kunde utredas, att man måste beklaga att så onyttiga uppoffringar derför skett. Talaren fann hbväl enrolleriogen af vår kofferdiflettas befal cch mansiap innehålla någenting planmessigt; äfvensom kan gillade den fösynes att allt ansleg till excercisenier måtte förvägras, intill ns numerär. Skulle åter en sådan medIreslagna förbätiringen af lotsarnes vilkor, m. m. I afseende på Sjette hufvudtiten gillade hav i allmäöntet förslaget till B-rgscceh Kommerssollegicrn:s förvandling till en öfverstyrelse för Han zjorde dock wvid detaljerna åtekillga snmärkningar. Uader skärskåd:nde af propositionen för Sjunde hufsudtiietn bekl:gades, att man fortfarande måIste betala det betydliga anslaget till Kawmarkollegium, si följd derafo, menade talaren, :tt, aldrig våra grunsskatter kunna blifva afsks:ffade eller ens förenklade,. Större kostnader i och för Charta S gilate-verket och Postväsenrde!, fann Bengt Gudrovnadson betänkliga, och rörande det dyra Myntverket hemställde han buVid Andra hufvudtiteln önskade ban förslags-! med Beväringsmanskapet, och tillika bibehållanSäkert,, fortfar han, när den ofantligt större än : alla län en beräkning uppgöres öfver hvad ryttaren och roiehållare samt staten, äfvensom hvad öfver-! nen i och för Fjerde bufvudti teln, framställde I j ! rgen ville göra en inskränkning iicr man gifva anslag för dessa behof, så alt i ruvida ej nvår mynining för vida bättre pris -kulle kunna åstackommeas på ackord med uiländska myntverk. Vid Åttonde hulvudtiteln, såg talaren en motIsögele uti att nya professorslöner vid universiteterna behöfvas, då det är kändt, att de professorer, som fianas, bloit hålla föreläsningar några timmer i veckan. Han hermställde om PF) lärarne vid universiteten härde kunrca hemts