Aftonbladet – 16 december 1847, sida 1

stät heldre läste min uppsatts der ute i månskenet än här inne vid ljusskenet. Riubos: Men, herr hertig, ni bör inte derföre vara ond på mig, ty .... Albuquerque Ond på er? Tvärtom, k-pten, jag är särdeles nöjd med er. Riubos: Verkligen, excellencia? Albuquerque: Men i er plånbok har jag upptäckt några fragmenter af den der beryktade satiren öfver hertig Olivarez, som man tillskrifvit Mediana. Ni dyrkar således också sånggudinnorna, don Riubos? Riubos: Alldeles inte. Men på den tiden, då ett slags spändt förhållande ägde rum emellen grefven och mig, lät jag författa satiren af en tjensteman i polisen, ett verkligt Apollos barn. Om ni önskar lära känna honom, senjor ... . Albuquerque: Åh nej, det behöfs inte. Men skulle ni tycka mycket om att få igen den satiren ? Riubos: Den var egenhändigt skrifven, excellencia. Albuquerque: Och således dyrbar för er! Det är naturligt (söker i plånboken). Riubos (ser åt drottningens dörr): Herr hertig! Albuquerque: Nå? Riubos: Den damen jag trott mig se... hon kommer der. (Drottningen synes till venster.) Albuquerque (hastigt): Gå nu; Riubos, och kom ihog, alt man inte. alltid får tro: sina egna ögon. Der hår ni er satir (ger honom den, skjuter honom sedan ut genom dörren vid fonden, springer sedan åt fonden och stänger dörrarna der, men håller sig till hälften dold bakom den ena.) SJUNDE SCENEN. ALBUQUERQUE. -DROTTNINGEN. Drottningen (kommer ut från venster, insvept i-en slöja, går långsamt och försigtigt åt fönden; men i detsamma hon nalkas den, stiger Albuquerque fram och bockar sig för henne.