Aftonbladet – 15 december 1847, sida 2

— Konungen: Åh, det är blygsamheten som talar ur din mun. Men jag ber dig nu, neka mig icke den tjensten. Under tiden ska jag arbeta med Olivarez i samma ämne. Sätt dig der! (pekar på bordet till venster.) Och du der! (till Olivarez pekande åt höger.) Albuquerque (alsides, i det han sätter sig): I samma ämne? Jag förstår. Konungen (sakta till Olivarez): Hur har du kunnat låta den fördömda karlen slippa lös? Albuquerque (observerar dem; afsides): Nu ta de saken i betraktande. Olivarez (sakta): Ers majestät, jag begriper inte hur det hänger ihop. Jag har sett hertigen gå härifrån, åtföljd af Riubos och hans folk. Han måste således fönnit något medel att undkomma dem. Konungen (afsides): Det är den onde sjelf i egen person. (Riubos sticker in hufvudet genom dörren till höger, men drager det straxt tillbaka, när han blir varse Konungen.) Olivarez (sakta): Det har jag stundom också tänkt. Konungen (sakta): Han bringar mig till det yttersta! Jag vill ge bort en af mina provinz ser, om jag visste ett medel att aflägsna honom ur slottet; innan han får tillfälle att föra bort Sidonia; Olivarez (som förut): Jag funderar just på ett sådant medel. Konuwngen (som förut): Och hvad har du funnit? Olivares (som förut): Jo, nu har jag funnit det! Konungen (som förut): Skönt! Albuquerque (afsides): De göra säkert opp: djupa politiska planer. Olivarez (som förut): Men får jag räkna på, att. ers majestät inte ogillar hvad jag gör? (Riubos sticker åter in hufvudet.) — Konungen (som förut): Endast det lyckas och ingenting ondt vederfares hertigen.