Aftonbladet – 15 december 1847, sida 1

Albuquerque: Ni vet ju att det är min starka sida. (Sidonia går.) ÅTTONDE SCENEN. RIUBOS. ALBUQUERQUF. VAKT. Riubos (ställer sitt folk vid utgången och går sedan närmare Albuquerque): Hr hertig! Albnquerque (som satt sig vid bordet till höger och icke låtsat se de inträdande): Ah, är det ni, don Riuhos, det är mig en särdeles fägnad att träffa cr. Riubos: Jag skulle önskat, senjor, att vårt möte skett under lyckligare omständigheter, ty för närvarande... . Albuquerque: Jag ser med nöje, kapten, att ni är så återställd från ert sår, att ni kan förrätta er ärofulla tjenst. Riubos: Jag är er mycket förbunden, exellencia, för den vänskap ri visar mig, men. Albuquerque: Har man sagt er, alt jag hvar dag lät underrätta mig om ert helsotillstånd? Riubos: Ja, senjor, och just derföre är det med så mycket större ledsnad . Albuquerque: Ar ni ledsen kapten, och öf ver hvad? Riubos: Öfver den nödvändighet, som bjuder mig att begära er värja. Albuquerquez -Den har jag ju redan gett er en gång förut, don Riubos; det är väl sant, att det var tvärt igenom er kropp; men är det! så, all ni än en gång begär henne på samma: säll ... Riubos: Herr hertig, låt oss inte skämta: mina order äro bestämda. I Albuquerque: Kan jag få lof att se dem? Riubos: Här är de. Albuquerque: Från hvem är det? Riubos: Från den heliga domstolen. Albuquerque: Men det står inte namn. Riubos: Ni torde vota, exellencia, att bruket ar sådant, och ni lär således inte längre neka mig er värja.