Aftonbladet – 14 december 1847, sida 3

vin ANNA MARIA LIMNELLS GRAF den 2 December 1847. Från mörkrets, orons, qvalens band Till ljus och frid och gleadje frälsad, Du homgick till det bolga land, Af förr begråtna saligt hälsad. Nu till den ställa gården. vid hvars raad För dg en enda bo:fu!l skugga stod — Din kärlfks bäfvan, den, att öfveriefra Dem da ännu på jorden karast egde — Nu desse skola gå att dig begråts. Men deras blick skall lyfta sig från stoftet, Till denna bättre verld, den du bar vunnit. De skola glädjas, att du njuter der Den syn, som lofvad är åt rena hjerten, Den syn, som redan här, om äfven dunkelt, För dem sig ter i dessa skuggors land: Det eviga. som genomblickar tiden, — Som skönhet lysande i Skapelsen, : Af konstens ande funnen och förklarad — Som kärlek leende i menskablickar, Och i hvart ord, hvar bandling, som går fram Ur hjertan, rörda af den Högstes kärlek — Scm helighet sig uppenbarande I menskors samveten, i fokens öden, Men först i ordet fullt feamljupgande: Ett ljus, som tvingar Hvarje knä att böjas, Hvar mun, att bedjande sin skuld bekänna. Ack! endels är allt bvad vi här få skåda Af Riket, som är ett i a!l sin måsgfald 1 Blott tron fick makt att fylia och förbinda Till helig enhet de förspridda strålar. — Hvem sökte varmare med hjertats aning -Än du, att finna denna dolda verid? Och du bar funnit. -— Nu i högre sanning Du säger, hvad en gång, när nya lifve: I barnabjertat slog sin första siråla, Da ropte, hänrryckt af det helga ljuset: Nu vet, nu vet jag, bvad Guds rike äri