Aftonbladet – 14 december 1847, sida 1

— Två äkta män, komedi i 3 akter, från tyskan, samt Mor och Döttrar eller Namnförvexlingen komedi i 2 akter, af förf. till Filantropen, — gåfvos i går afton för fulit hus på Mindre Teatern till förmån för hr Kipmansson. Recett-tag:ren var sjelf den ene äkta mannen (sir James Dudley), br Stjernström den andre (m:r Gordon); begge samverkade! med framgång att gifva sannolikhet åt den tyske författarens föreställningar om engelska lynnen och förhållanden. Mera än för-pjesen anslog dock det svenska originalet på publiken; det är en intrigpjes, fintligt invecklad och utvecklad, med naturliga och säkert tecknade karakterer och rask gång. Jemte hr Kinmansson sjelf, såg man här fru Torslow i en af hufvudrollerna: hon var modren; milerna Lindmark och Frösslind voro döttrarne. Afven hr Torslow hade öfvertagit ett icke oväsentligt parti; kort sagdt, både samma ng, uppsättning och utförande tyckas ef hålla den lilla pjesen vid lif för längre tid. För att icke motverka denna utsigt, undvika vi tills vidare någon redovisning öfver innehållet; det förtjenar ock att inhemtas omedelbart från scenen, för hvilken det synes ganska lyckligt beräknadt. — Mille Felicie Boireaux? soirg sistlidne gårdag bivistades af H.M. Enkedrottningen och föröfrigt af ett auditorium, hvilket i närvarande för konsertister så pröfningsrika dagar ingalunda kan kallas fåtaligt och som dessutom visade belåtenhet med hvad som åstadkoms för aftonen. M:lle B, lärer vara elev af Thalberg och tyckes, att dömma af programmet, äfven hysa en berömvärd pietet för sin preceptor och hans skola. Också exequerade hon sina Fantasier, Reverier, Nocturner, Etuder m. m. med en betydande färdighet, klarhet och elegans; vi lägga en särskild vigt på de begge sistnämnda egenskaperna, emedan dem förutan, oaktadt all fingerfärdighet, den Thalbergska skolans produkter förlora all den dräglighet, som eljest stundom utmärker en och annan bland dem. Med ett ord, m:lle B: motsvarar ganska väl de anspråk salongsverlden plägar göra på en. pianovirtuos, hvilxet denna afton också fann fullt erkännande. — Vid ett potpourri öfver Tellmotiver för pisno och violin biträddes m:elle B. af hr GAubert. Man kunde här visserligen anmärka alt ett opusculum, som endast består af ouvertyrstumpar, kör-fragmenter, ruinerade arier m. m. rätteligen borde hänskjutas till konsertsalar af anspråkslösare beskaffenhet; dock tystnar hvarje anmärkning, då man erfar med hvilken beredvillighet hr dAubert lånade sin ialang åt detta nummer, för att fylla en uppkommen lucka i programmet. Afven hr Sack biträdde med en violoncellnummer (Kummers Nocturne), i hvars föredrag han inlade en sann musikalisk könsla. — Soirns vokala del bestreds af ett par medlemmar af franska teatertruppen, hvilka bistodo sin landsmaninna med numror af olika beskaffenhet: m:elle Edith utbredde sig öfver sorgen och dess menliga inflytande på menskliga sinnet, och hr Dubouchet besjöng royåtengmed stor exaltation, hvarefter man förnam den bekanta fabeln om korpen och räfven, med dertill hörande sens moral — allt sur Feir de tralalan. —U— — —— ij n—