Aftonbladet – 13 december 1847, sida 6

forntida trubadur, med suckar, och förtror åt den tysta natten sin klagan och sin låga. Drottningen: Det der förefaller mig verkeligen något otroligt. I Konungen: Så skulle ni inte finna det, Senjora, om ni en afton klockan omkring 40 gick ut på er balkong. Drottningen (förvirrad). Jag förstår er inte alls, senjor. Konungen: Då skulle ni få se riddaren spatsera under era fönster. Drottningen: Men ni vet ju att ingen vågar nalkas det stället utan fara för sitt lif? Konungen: Ja, men den ifrågavarande personen är alltför betagen af sin kärlek att tänka på sitt lif, (Drottningen kastar härvid en blick på Mediana), och beviset är, att man hittat ett värjband just på det stället, der riddaren blifvit sedd. Drottningen: Ett värjband? (ser förstulet och utan att konungen märker det, efter Medinas värjband.) Konungen: Ja, af brandgul färg. Hertiginna, fråga Don Albuquerque, om han inte känner någon, som brukar värjband med den färgen. Kom nu, Mediana och följ mig. (Han och Mediana gå). SJETTE SCENEN. DROTTNINGEN. SIDONIA. Drottningen (afsides). Ah, jag andas åter! Sidonia: Hvad ville konungen säga, och hvad betydde den blick han kastade på mig, då han nämnde Albuquerque? Drottningen: Sidonia. Sidonia: Ers majestät. Drottningen: Dn syns förlägen: Sidonia: Ers majestät sjelf darrar nästan! Drottningen: Sätt dig. (de sätta sig). Alltsedan du kom tillbaka har jag inte fått något ögonblicks ledighet att tala vid dig och fråga: om du finner dig lycklig? Sidonia: Ja, så lycklig jag kan vara, skiljd från ers majestäts åsyn. Drottningen: Hertiginna, du döljer någonting för mig,,och jag älskar dig för mycket