Aftonbladet – 13 december 1847, sida 5

sm Kax men uu följa Lära Zz, stt wan hunnit det lämphga sluter på föräsdringarne, och att man bunnit gränsen af fullkomligheten? — Nej, vsst icke. Det återstår alltid i hvarje lagstiftning något att klardra, visa saker d-m man finner mindre väl ordnade än andra; det är rätt att granska dem, derzs fördelar och olägenheter. Man kan förespegla sig fullkomligheten, bereda elementerna till nya reformer dem man anser önskvärda, ehuru wan derjemte miste erkärna, att man icke får vänta alt af lagarna, och att mycket beror af menniskorna, sedern2 och en högre eller lägre grad af civilisation. Har man icke redan funnit personer beklaga sig öfver det de kallat juryns sllsmäktighet, som understundom frisäger, vaktadt man påtagligen inser både faclum och rättvisa? Blir man icke, när man läcer juridiska tidskrifter, uppbragt öfver missbruket af mildrande omstänaigheters, dem man förk!arat fi nas uti mål, der dei mest oöfvade öga icke ser annat än fö-svårande omständigheter? Har man icke sett förtr flliga skrifter öfver detta ämne, i hvilka erfarna författare argitva det onda och försöka amyda botemedlen? Har det icke också varit fråga om ett förslag, det man omialt såsom det yppersta af all förbättring — det att ersatta ala anira straff g-nom fängelsestraff, dess alla gradationer, prydda med olika benämningar och m-d nyanser, förmedelst hyvilk ran väntar sig art kunna bibehålla en träffande proportion emellan straff-n och de olka graderade förbrytelserna? Sålunda se vi tvisteas protokoiler ännu öppnas. Men det är icke desto mindre sant, att en lbegtifning, som vål icke upphunnit fullkomligheten, eftersom intet menaskligt kommer så lingt, ändock med allt skäl kan betraktas såsom ojemförligt bättre än allt bvad som förut varit. Man måste glädja sig åt den och njuta af de fördelar, den skänker samhällst, icke alltför ofta söka göra ändringar deri, samt öfverlemna åt tiden att bringa nya fulikomnanden till mognad. För öfrigt hafva vi kommit till en anmärkping, som hfligt inverkat på oss under loppet af vårt arbete och det stusium, som det förutsätter; — den är att politken har förderfvat brottmålslsgstiftningen hos alla nationer. I det republikanska Rsm preskriptionerna; under kejsardömet majestitsbrotten — bada verk, af politiken. Uti den gamla fransyska monsrkien framkallades romerska kejsardömets traditioner till stöd för den absoluta makten; sjelfva kyrkan blef inqvisitarisk och grym, till följd af söndringar och kätterier, hvilka frawför allt voro brutt emot kyrkans välde. . År 4793 var det politiken, som föranldde siftandet af revolations-tribunalerne, kor fiskationerna, dödsstraffen, och sim utgöt strömmar af blod. Under directorium visade sig politiken vildare är bafsstormarne och lät vid kusten af) Calais förfölja de skeppsbrutna. Under kejsareregeringen var det politiken, som uppoffrade hertigen af Eaghien och lät jöma Moreau utan jury; politiken, som föranledde specialdomstolar, återkallade Antwerpiska juryas verdiet, avlade statslångel er och genom dekreter stadgade dödsstraff. Under restaurationen var det politiken, som Europas namn fordrade Neys död och utan iom fördref i landsfykt en mängd generaler och lärda — lyckligare än de, som man förvarade åt militir-komrmaissionerna och prevötallomstolarnpe. Ja, det är bsvist att brottmilslagarne i alla ider skulle varit bättre, om de varit uppsat:a ndast för att straffa vanliga brott. Man har) ipnet lugnare, då man stiftar lagar för att! traffa röfvare och mördare. Men vid politiska!: örbrytel:er är förhållandet annölunda; man! all undertrycka sa motståndare, försvara dent nakt man sjelf utöfvar, hämmna: den Gud ellerj(