Konungen (går till fönstret; afsides): Det är odrägligt! (Högt): Det är ett af mina gardesregementer, som kommer tillbaka från mönstringen. Sidonia: Men jag tycker att det är flera, senjor. Konungen (för henne till en stol): Så myeket bättre bevakas vi då, min sköna hertiginna. Sidonia (får se Albuquerque, som kommer in från fonden): Men det är hertigen, min man, ers majestät. FEMTE SCENEN. DE FÖRRA. ALBUQUERQUE. Konungen: Hertigen! ÅAlbuguergue: (lifligt): Förlåt, ers majestät! Fru bertiginnan...! : Komimngen (förlägen och med någon förtrytelse): Min kära hertig, jag är din fru serdeles förbunden för det hon efterkommit drottningens önskan och infunnit sig vid hofvet. Hon frågade efter nyheter från dig och jag svarade henne, alt du var sysselsatt med att mönstra mitt garde i Aleala. Jag trodde att mönstringen nyss var börjad. Albuquerque: Ers majestät, på ert gardes egen begäran, lät jag regementerna samlas klockan sex i morse, för att bespara dem middagssolens hetta. Konungen: Men det förklarar inte orsaken, hertig, hvarföre jag ser dig här i spetsen för dem, om det.inte sker för att eröfra min hufvudstad. Albuquerque: Tvertom, senjor; det är för att återge ers majestäl en provins, som är nära att gå förlorad. Konungen: Du menar förmodligen Portugal? Albuquerque: Alldeles, senjor. Midt under mönstringen anlände nyheten om uppresningen der. Då utbrast hos trupperna en så liflig en-husiasm, och de begärde med sådan enhällignet att få marchera, att jag trodde mig böra