Sidonia: Huru då, senjor? Konungen: Han, som i tre månader vari! nog otacksam att beröfva er alla hofvets nöjer och slita er från alla dem, som der njöto aj lyckan att se er. Sidonia: Låt oss förstå hvarandra, senjor Är det om hertig Albuquerque, ers majestät talar? Konungen: Hvem annan skulle jag kunna kalla otacksam? Sidonia: Och hans otacksamhet består i...? Konungen: Har han inte öfverallt med sin vanliga ton af uppriktighet talt om er smak för landtlifvet, om er böjelse för ensligheten, för ätt dermed ursäkta den fångenskap, hvari han hållit er? Sidonia (afsides): Aha, min herr hertig! (Högt): Och törs jag fråga ers majestät hvad skäl, som kunnat hindra hertigen från att möta mig vid min återkomst från Madrid? Konungen (med ironi): Ett ganska giltigt skäl: han mönstrar garderna i Alcala. Sidonia: I Aleala? Såå! Och när kommer han tillbaka? Konungen: I morgon, som jag hoppas. Jag tillskyndar honom således ingen förlust, när jag ber er offra åt mig några af edra ögonblick. Sidonia: Det vore att alltför illa känna sin skyldighet och hofvets seder; att börja sitt nya vistande der med en handling af olydnad mot ers majestät. (Afsides): Ah, min herr hertig! Konungen: Sköna hertiginna! (Man hör utanör krigsmusik och glädjerop.) Sidonia: Hvad är det, ers majestät? Konungen: Ingenting. Några zigenare, som så förbi. I tre månader.... Sidonia: Men, ers majestät, det är på borgsården! Konungen: I tre månader, i tre sekler .... Sidonia: Men den musiken gäller säkert koungen. Behagar ni inte se efter, senjor?