Aftonbladet – 10 december 1847, sida 2

konungens öfverdrifna ynnest, märkte ni inte Olivarez smålöje? En inqvisitor som ler! Då ha vi andra intet skäl att vara glada. Mediana: Hvad kan era angelägenheter röra förste ministern? i Albuquerque: Återigen poet! Har ni nånsin sett konungen vid så godt lynne? Mediana: Nej, men han har visst gjort en lycklig jagt. Albuquerque: Men säg mig, Mediana, är det af vänskap för mig ni låtsar inte förstå hvad som här tilldrar sig? Mcediana: Men, hertig, förklara mig då er mening! Albuquerque: Jag måste då säga er den på ren prosa. Den är, att konungen är förälskad i Sidonia, och att hans förste minister tjenar honom inte endast i statsärender. Mediana: Omöjligt! Albuquerque (lägger småleende sin hand på hans axel): Ni är verkligen mera poet än man har rättighet att vara vid ett hof. (Ridåen faller.) ANDRA AKTEN: FÖRSTA SCENEN. OLIVAREZ (sitter vid bordet till höger; ringer). Sedan: EN HOFBETJENT: Hofbetjenten (kommer in): Hvad befaller excellencian? Olivarez: Ar det ingen i galleriet? Hofbetjenten: Jo, kapten Riubos; han inställde sig klockan precis elfva för att aflemna den vanliga rapporten. Olivarez: Den vanliga rapporten ? Jag tror du börjar bli observatör, Diego. Hofbetjenten: Nej, men som jag hvar dag sett kaptenen komma på samma timma ... Olivarez: Du börjar bli allt för klarsynt; men jag ber dig komma ihog, att på vissa platser, sådana som din, måste man antingen vara enfaldig, eller åtminstone synas så. Lät don Riubos komma in. Hofbetjenten (öppnar dörren): Herr kapten! j (Går ut)