Article Image
Sidonia: Inte känd? Behagar ni höra mig? Ni skulle: resa till Indien, dit. min far sedan följde er och der han afled: Ni kom för att ta afsked af vår familj. Min far ropade mig; jag var då ett barn: och lekte i trädgården. Han förde mig i era armar och jag såg på er med förvåning. Sidonia, sade hån, betrakta honom noga och låt hans anletsdrag. fästa sig i ditt minne. Du vet ännu inte, mitt barn, hvad en hjelte är, men du skall: förstå det en dag. Hertig, tillade han, gif min dotter en kyss, ty jag tror på snillets och hjeltemodets välsignelse.. Era läppar vidrörde då min panna; en timma derefter var ni borta och jag var glömd af er. -Med mig var det likväl annorlunda. Barndomen har godt minne, och min fars ord hade djupt inpräglat sig deri.: Ni var en hjelte, sade han, och i den mån jag växte upp, växte dessa ord och deras betydelse i min själ. När jag hörde omtalas era bragder i Indien, era vådliga jagter, er kungliga frikostighet, allt med ett ord, som man berättade om er, och endast om er, då upprepade jag: Det är en hjelte, och denna hjelte har kysst min panna. Albuquerque: Goda :bårn! vå Sidonia: När jag fick höra att ni skulle komma -tillbaka, att jag skulle få återse er, då firade mitt hjerta en högtid. Jag hade förlorat min :far,. och kort derefter min mor, men jag tyckte; ått jäg: inte mer skulle vara så faderoch moderlös när ni fanns i samma land som jag. Den dag, ni höll ert intåg i Madrid, skulle ni färdas förbi. min balkong och jag kunde betrakta er derifrån. Långt förr än ni nalkats, ropade folket: TLefve hertig Albuquerque! liksom de skulle gjort för en kung. Andtligen såg jag er; ni red på en snöhvit gångare. När ni var framför vårt hus, blef hästen skrämd af en svajande fana och stegrade sig; ett anskri af förskräckelse undföll mig och jag släppte buketten, som jag höll i handen. Utan att stiga af hästen, tog ni upp den på er värjspets. Liksom på en gifven signal, höljdes ni nu med ett blorusterregn från alla fönster; ni tackade med hufvudet och handen, men ni tog inte upp en enda blomma mer än mina.

10 december 1847, sida 1

Thumbnail