Aftonbladet – 9 december 1847, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: VERSER TILL KAPELLMÄSTAREN M. M. JOH. BERVALD SAMT TILL JENNY LIND, afsjungna vid den middig som gafs af hr förste theaterdirektören frikerre Hamilton, den 4 Becember. TILL JOHAN BERWALD: (På mel. Hör jsg forsens vilda fallb). Hör, af toner hvilket svall, Trolladt fram vid stafvens fall: År det vindens sus i skogen? Eller är det åskans dån? Harn oni! säg hverifrån Kommer Du så städse trogen? Hvilkens bröst — O, Harmoni! Trifves Du så gerna i? Hvilkens namn få vi lofsjunga? Jo, vi lyssna till ditt svar, din röst: Här jag bor uti den gamles bröst, Annu ungt ibland de unga. Icke slösar du din gunst, Harmoni! ty ingen dunst Villa ken ditt klara öga; Ingen vinner ditt behag, Som ej troget drag för drag Minns ditt anlet i det höga. Johan Berweld, dig, vår vän! Dig — Gudinnans gunstling än, Dig en hyllningssång vi sjunga. An ett fjerdels seket var, ack, var Hvad du är, och hvad du varit har, — Föredöme för oss unga. För hvar oförgätlig gång, Som du lockat ton och sång Upp till lifvet med din spira, Tag vårt tack ur varma bröst, Låt oss kring din tipnings höst Minnets rika lagrar vira. Var, som förr, en mild regent, Möt, som förr Dig alltid händt, Välkomstblickar från de unga! Klappe än ditt bjerta många år Varmt och ungt och gladt, som nu det slår, Då vi Dig vårt Lefve,! sjunga. Jo! Jo!