REVY AF TIDNINGARNA. De flera tryckfrihetssktioner, som den i Kalmar u:kommande tidningen Barometern, ådragit sig, genom sin blinda framfart och lat:sinniga oefterräitlighet, synas alldeles hafva skrämt kollern på dess redaktion. All den ored2, com äfven tilförene utgjort eit hufvuddr:g hos Barometern), her dock varit en småsak i jemförelse med den babyloniska förbistring, som nu Jåder i dess radoteri. Och hvem är väl nu skulden dertill, att Barometern denna gången råkat riktigt med besked st:mpa ned sig i äyn? Jo, Af onblsdet! Sådant bör väl vira klarligen ådagalsgdt genom Barometerns mycket förnumstiga relationer på 3 å I spaker, med ett och annat postskiiptum på köpet, handlande om intet annat än Aftonbladet, ropeande ve och jemmer öfver, att br Hjerta förordat allmän kandelsoch näringsfrihet, medan han skråbelsgt bokbandeln, stt Aftonbledet väldigt påyrkat de allmänna skatiernas ned:ätining, men sjelf ökat sitt pris; att Aftonbladet förebrått Barometern att hafva med blyertspenna tillkråtat smädelser sarot förnärmande beskyllningar och dock i samma rummer debiterat ett väsendtligt tryckfel, och så vidare, allt i samma originella stil. Allt detta skall naturligtvis i hög grad öka intresset för den stackars misskönde Barometern i Kalmarorten, der rsan naturligtvis bäst känner bans oskuld och menlöshet. Ned:nstående tvenne utdrag ur Barome!ern meddelas såsom vigtiga bidrag till det Sylvanderska målet. Se bär det åtalade stället i Barometerr): Mag:r Sylvanders litterärt polemiska ocärlighet och förvånande okunnighet ba nu blifvit lagda i dagen. Det bedröfvar mig att jag blifvit forceradtill att sålunda afslöja hr magisterns oshicklighet, både som skollärare och publicist. Men det tar nödvändigt, ly en gång måste äfven skolan och dess inre väsen granskas, tillika med vårt npresterskaps nuvarande inre och yttre ställning bill samhället. Må allting belysas. — Jag har icke beklag. t mig öfver m:r Sy!vanders och hans själsfrände Emil Keys bravader och jag förmodar att de — framför allt publiken — finna billigheten af att jag, medelst framläggande af sakupplysningar, nu har rättat hvad de hafva skrifvit orätt. — Må pnu publiken döma oss emellan!! J. Engström Jemför härmed nedanstående attest: För den händelsen, att någon af mina läsare kunde ännu tveka huruvida jag icke ändock hade menat magister Sylvanders Shollärarekall, så får jag bärmedelst vid Gud och min salighet betyga, att jeg, när de alltför mycket omtalade tiraderna skrefvos, icke visste huruvida magistern var skollärare eller icke, och ej heller riktade mina ord mot någon ting annat, än hans såsom publicist, i Calm. Posten för den 414 sist!. Juli, ådagalagda okunnighet och oskicklighet. Och detta är sannt, så visst mig Gud ljelpe till lif och själ! J. Engström. Efter iabemtandet häraf inses lätt hvsrföre Aftonbladet icke hädanefter korcmer aut fista synnerlig uppmärksamhet på B:romeoterne innehåll.