Aftonbladet – 7 december 1847, sida 1

CHEVALIER DEMAND N-ROUGE, SKÅDESPEL I FEM AKTER AF ALEXANDRE DUYAS OCH AUGUSTE MAQUET. ) FJERDE SCENEN. DIXMER, SEDAN LORIN. Dizmer: Godt! (Lägger korten i sin plånbok.) Nu har jag hennes Hf eller död i mina händer. och jag dömer henne att lefva. Lorin (går fram till honom): Förlåt, medborgare Dixmer! Dixmer: Hvad vill du? Lorin: Språka ett ögonblick med dig. Dixmer: Jag har inte tid. ; Lorin: Det var ganska ledsamt, det; ty jag måste tala med dig. Dixmer: Hvem är du? Lorin: Du känner inte igen mig, medborgare Dixmer? i Dixmer: Nej. Lorin: Eller också vill du inte känna igen mig; det kommer på ett ut. Nå väl, jag skall säga dig hvem jag är... jag är medborgaren Lorin, som blef presenterad för dig på gården ) till Tempeltornet ... mins du det? Dixmer: Nej. Lorin: Jag skall säga dig några ord, som nog skola uppfriska ditt minne. Jag presenterades af medborgaren Maurice Linday, som förde medborgarinnan Dixmer vid armen... nu mins du väl, eller hur? Dixmer: Ja; nå säg, hvad vill du? Lorin: Jag vill säga dig, att jag allt sedan den dagen inte släppt dig ur sigte, medborgare Dixmer. Dixmer: Nå väl? Lorin: Nå väl, när jag såg dig blottställa en redlig Patriot, Maurice, och missbruka hans dåraktiga kärlek för en qvinna, då tänkte jag för mig sjelf: Den der Pixmer är en dålig karl! Dixmer: Medborgare! Lorin: Ett ögonblick! När jag såg dig fiy och öfverge din hustru, som du skjutit fram-. för dig, då tänkte jag: Vid min själ, han är en feg skurk! : Dixmer: Min herre! Lorin: Vänta då, låt mig tala till punkt ...! När jag för en stund sedan inför revolutionstribunalet såg dig betrakta den ädla martyr, ) Se ÅA. B. M 32-36 och 39—42. ,