Aftonbladet – 6 december 1847, sida 3

hålla sig afskiljde från gemenskap med de sjuke, som dem, hvilka med dem stå i daglig beröring. Men om man än antager, att så förhåller sig, så återstår dock en annan lika vigtig fråga att besvara, den om sättet för sjukdomens öfverförande från en ort till en annan mera aflägsen. Månne äfven detta sker uteslutande på miasmatisk väg, eller är det icke antagligt, att det ofta eger rum genom person? Närvarande epidemis historia i Ryssland innefattar en mängd data, som på det bestämdaste tala för sistnämnda sätt för sjukdomens utbredning, och d:r Zimmerman har under sitt långvariga vistande i Södra Ryssland, der kolonierna stundom sjelfmant cernerat sig, dels sett sjukdomen utestängas, till dess kordongen på ett eller annat sätt blifvit bruten och dels kunnat från en ort till en annan följa farsotens gång i spåren efter personer, som från inficierad ort afrest till frisk, der de insjuknat och bildat liksom en härd för det sig utvecklande miasmat. Om vi icke irra oss, lemnade 14834 års epidemi i Sverige mer än ett exempel på ett sådant sätt för sjukdomens spridande i landet, och vi lemna oafgjordt, om icke de talrika, af farsoten påkallade utvandringarne från Moskwa af till hemorten återvändande arbetsfolk stå i förbindelse med den utbredning af sjukdomen i flere riktningar inom guvernementet, om hvilka man de sista dagarns erhållit underrättelse. Väderleksförhållanderne hafva ej företett stor omvexling under den tid vi varit har. Atmosferen har oftast varit töcknig med tidtals inträffande duggregn, tills den för 2:ne dagar sedan klarnade med lindrig frost, som ännu nattetid fortfar.