Aftonbladet – 6 december 1847, sida 1

Dixmer: Farväl då; ty efter all sannolikhet träffas vi aldrig mer i denna verld... (Räcker henne sin hand.) Genevieve (vidrör hans hand med sina fingerspetsar): Farväl, min herre! Gilbert: Det var lustigt ...Jag kunde riktigt tro, att jag hör filas. (Dixmer klappar på dörren.) Chevaliern: Ah nej, det är någon, som. klappar på dörrn der borta... Det var bara det du hörde. Gilbert: Klappar någon på dörrn? Chevaliern : Ja visst, Dufresne: Det är aktuvarien i krigsministeren, som nu går sin väg. Gilbert: Det är bra, det är bra... Gå. medborgare aktuarie, gå vackert. Dizmer: Innan jag går, ville jag gerna tala vid dig, medborgare gendarm. Gilbert: Med mig eller min kamrat? Dizmer: Med endera. Gilbert; Gå och öppna, Dufresne, så blir du vaken. Dufresne: Hvad vill du då, medborgare? Dizmer: Kan man inte få tala några ord ned dig? Dufresne: Jo, Gud bevars. Chevaliern: Min Gud! hvad är på färde? Jag hörde Dixmers röst, Gilbert: Hvad säger du? Chevaliern: Ingenting. Dufresne (öppnar dörren och får i detsamma stt dolkstyng): Ha, din bof!... din bandit! Dixmer (till Genevibcve): Skynda, skynda!... (Gencvicve skyndar hastigt genom dörren och törlar in i drottningens rum.) Gilbert: Ha! (Vill störta sin kamrat till bjelp.) Chevaliern (fattar i honom genom fönsterallret): Vänta lite... vi ha något otaldt med varandra. (Dufresne och Dixmer kämpa med hvaranIra; Dixmer drager Dufresne ut i rummets ytre afdelning.) Gilbert: Hjelp! hjelp! mördare!... (Drager in sabel och sticker den i chevalierns bröst.)