gensdarmerna, drottningens väktare, bebodda förmaket. I fonden en skärm, som skiljer detta förmak från drottningens fängelserum. Till höger ett stort gallerfönster, som vetter åt fängelsegården.)ÅTTONDE SCENEN. AKTUARIEN (sitter i rummet till venster och skrifver); GILBERT Och DUFRESNE (i afdelningen till höger). Gilbert: Sagdt och gjordt! jag röker aldrig mer. (Slår sönder sin pipa.) Dufresne: Hvad gör du, kamrat? Gilbert: Hvad jag gör, det ser du väl, hör du inte, hon säger ju, att hon för tobaksröken inte fått en blund i sina ögon på hela natten? Dufresne: Nå än sen? Gilbert: An sen?... Om hon också blir dömd till döden... hvarföre skall man plåga henne de få stunder hon har qvar? Vi äro rättskaffens gensdarmer; vi, och inga bödlar som Rocher. Dufresne: Det der stöter nästan på aristokrat. Gilbert: Aristokrat, för det jag inte vill röka ihjel fången? ... ser du, kamrat ... Jag känner mina pligter mot republiken, och min korporalsinstruktion; mera behöfver jag inte känna. Instruktionen lyder: att inte låta fången rymma, inte låta någon slippa in till henne, att förhindra allt -slags: brefvexling, och för resten dö på min post. Det har jag lofvat, oeh det skall jag hållas... Befve-nationen!..; (Ställer sig i fönstret till gården.) Pufresne: Jag varnade dig. men jag gjorde så af bara välmening, ser du. (Forts.) Ze