Aftonbladet – 4 december 1847, sida 1

hit; säg mig, att om ni också inte hade träffa mig i afton, skulle ni ändå vändt er till mig då ni sett er ensam och öfvergifven .... Öfvertyga mig derom, och emottag min ed att lösa er ifrån den, som jag tvingade er att svära! Genevieve: Ädel! Min Gud, jag tackar dig! Han är ädel! Maurice: Genevitve, vill ni vara här blott hos en bror?... Och skall denne bror aflägsna sig med hopknäppta händer, utan, att se sig tillbaka? Nå väll säg ett ord, gif en vink, och jag skall försvinna och lemna er ensam, fri... men, Genevitve, vill ni tvärlom minnas ...och det vore ju långt bättre ... vill ni minnas, att jag älskade er så högt, att jag för denna kärlek svikit min tro och mitt fädernesland, blifvit lågsinnad och förhatlig för mig sjelf? ... vill ni tänka på all den sällhet, vår framtid, vår ungdom och vår kärlek lofva oss? (Faller på knä.) 0O, Genevieve, du engel af godhet, säg, vill du göra en man så lycklig, att han för dig skall glömma alla lifvets motgångar, och inte önska sig den eviga lycksaligheten? .... Då, i stället för att stöta mig tillbaka, så le ljuft åt mig, Genevieve, lägg din hand på mitt hjerta, och luta dig intill den, som af hela sin själ är föstad vid dig!... O, Genevitvel min sal milt lif! ... Genevigve, återkalla inte din ed! Genevieve (vänder sig bort): O, min vän! Maurice: Ha, du gråter ... var tillfreds .. . Nej, nej; aldrig skall min kärlek vaånhelga din djupa smärta ... aldrig skall jag afpressa dig en enda ångrens tår. ... (vill aflägena sig).