Aftonbladet – 4 december 1847, sida 1

FEMTE SCENEN. : MAURICE, GENEVIEVE. Genevieve: Nej, min vän, ni har ert fulla förstånd ... Jag lofvade er att öfverge vänner, slägtingar, familj, om ni räddade chevalier de Maison-Rouge ... Ni räddade honom, och jag är nu här. Maurice: Genevitve, ni uppfyller då blott ett gilvet löfte? ... Ni älskar mig då inte?..: Genevieve: Min Gud! den jag skattade så högt, skall då alltid vara sjelfvisk! Maurice: Sjelfvisk! Hvad menar ni, Genecvitve? : Genevieve: Ni förstår mig då inte, Maurice? .. min man på flykten, min bror fridlös, mitt hem ett rof för lågorna, och allt detta på en enda natt! Mawurice: Ah, ni har då kommit, ni är då här ... och nu skall ingenting mera skilja oss åt. Genevieve: Hvart skulle jag -väl bege mig? . äger jag väl någon tillflykt, någon beskyd-. dare mer än den, som satt ett pris på sitt beskydd! ... Ah, som en vansinnig gick jag öfver bron, jag stannade, för att se det mörka vattnet forssa under brohvalfven ... det hänförde, tjusade mig ... der finns en tillflykt för! dig, arma qvinna, sade jag ... der finns en säker fristad ... der finns glömska! j Maurice: Genevieve, Genevigvel sade ni så? Ni älskar mig då inte? Genevieve: Jag sade så, och ändå kom jag hit. Maurice: Genevievel Gråt inte mer ... ett! ord, blott ett enda! Öfvertyga mig, att det inte var mina grymma hotelser, som fört er N