Aftonbladet – 3 december 1847, sida 2

Morands kläder... jag återger honom hans löfte. Och hör nu paroll och lösen: Nejlika och Källarhkvalf... gå sjelf och gif honom den. Genevieve (störtar in i sidorummet): O, tack! tack! TOLFTE SCENEN. MAURICE. FORIN. (Det klappar på trädgårds. porten.) Maurice: Nu kan jag öppna. (Han går att öppna. Lorin synes på trappan.) Lorin: Nåväl? . Maurice: Nåväl, du ser ju, att jag är på min post. ig Lorin: Öch ingen har försökt att slippa ut? Maurice: Nej, ingen. Lorin: Godt! (I fonddörren, som han öppnar) Stig in, ni andra; rummet är der. Bevaken noga fönstren, och om någon söker att undkomma, så gif eld! Och nu... (Går in i paviljongen och kommer tillbaka) Der fins ingen! han fins inte i paviljongen! Maurice (stammande): Då har han kommit undan. Lorin: Omöjligt; han kom hem för en timma sedan, ingen har sett honom gå ut, alla utgångar äro bevakade, och han har inte paroll och lösen. Men han döljer sig kanske i medborgarinnans rum. Alla: Låt oss gå dit in! Maurice: Hör på, medborgare, vi måste respektera ett fruntimmers ruml Lorin: Henne skola vi respektera; men vi skola genomsöka rummet. Maurice: Låt då mig gå först. Lorin: Gå; du är vår kapten. — Maurice (går in i Genevitves rum): Kom, medborgarinna; frukta ingenting; ni är under milt beskydd. (Kommer ut) Hon äfven borta! Alla: Borta? — Lorin: Skynda att visitera öfverallt; plundra och sätt huset i brand! Döda eller lefvande måste vi ha dem! (Alla skynda i riktningen