Aftonbladet – 3 december 1847, sida 1

CHEVALIER DE HAISON-ROUGE, SKÅDESPEL I FEM AKTER AF ALEXANDRE DUMAS OCH AUGUSTE MAQUET. ) NIONDE SCENEN. MAURICE i trädgården; GENEVIEVE i paviljongen, och sedan CHEVALIERN. Maurice: Här är jag nu, och känner mig så väl igen öfverallt... Ah, hon bedrog mig således! Hela hennes kärlek var blott ett spel, en utväg att befordra hennes syftemål... Ha, jag dåre!... Det är ljus i paviljongen. Hvad kan hon ha för sig? (Försöker att se genom jalusierna.) Chevaliern (kommer tillbaka in i paviljongen ifrån nästa rum): Nu har jag bränt upp alla Papperen. Är ni färdig, Genevidve? Genevieve: Ack, min Gud! vi måste då resa! Chevaliern: Ja, vi måste! Genevieve: Ha, jag skall aldrig kunna det! Maurice: Det är någon hos (renevicve; men det är inte Dixmer. Chevaliern: Mod, min syster! Genevieve: Ni vet inte hur grymt jag lider af att nödgas lemna detta hus — att aflägsna Mig ifrån Paris. Chevaliern: Vi skola söka ta reda på Dixmer... Genevieve: Min man; han, som öfvergaf mig, som lemnar mig här ... ensam! Chevaliern: Ensam, med mig... Genevieve: Ensam med min förtviflan, med en tanka, som plågar, som dödar mig! 2 Chevaliern: Genevicve, ert upprörda tillstånd förskräcker mig; kom ihåg, att det för Dixmer gällde lifvet... — Genevieve: Lifvet ... Och för mig då! ... ha, Se A, RIM 32-—36 och 59.