Aftonbladet – 2 december 1847, sida 1

8 ROCK 9 eilermicdasen Programm. Genom de allmänna bladen, så väl i huf vudstaden som i landsorten, har det, som ja I vågar antaga, för större delen af den vördad j allmänheten redan någon tid varit bekant, at tidningen DET NIONDE DAGLIGT ALLE UHANDA i Stockholm skulle öfvergå i en n utgifvares händer. I det jag härmedelst ha äran tillkännagifva, att jag redan under loppe af denna månad, så snart nya typografiska an ordningar hunnit fullbordas, kommer att öf i vertaga redaktionen af berörde tidning, hvilke; då, under benämning DAGLIGT ALLEHANDA skall på mitt förlag utgifvas, får jag tillika gör: en vördsam inbjudning till prenumeration å de; nya tidningen för nästkommande år. I Den tidpunkt, vi nu gå till mötes, torde var: latt anse såsom en af de betydelsefullaste i Sven iska nationens inre historia. Vi stå på gränser lemellan enygammal och en ny tid. Om ma kastar en öfverblick på tillståndet i de stater som utgöra medelpunkten för den Europeisk: kulturens utveckling, finner man, att tidens lifs. fråga ytterst hänförer sig till tvänne stora prin ciper, hvilka kämpa om herraväldet öfver der politiska och sociala ordningen. Den ena a Idessa ser i staten ej ett helt, ett ostyckadt sam Ifund af menniskor med lika rätt till andlig bild: ning och materiel förkofran, utan en sönderdelad massa af särskilda klasser, hvardera mec legna intressen att göra gällande, med ansprål Ipå uteslutande bildning, på högre värde är menniskovärdet och på andra rättigheter, är den allmänna medborgerlighetens: det är spliItets och den efter öfvervälde fikande egoismen: princip — hedendomens, feodalismens, papismens. Den andra principen åter antager ej såsom statens syftemål endast den framgång ock trefnad, några få kunna njuta, utan fordrar et rättstillstånd, der alla äro medborgare och ingen erkänner något klassvälde öfver sig: detär från religionens ståndpunkt kärlekens, från filosofiens frihetens princip — den nyare tidens den sanna kristendomens. Dessa båda princiIper hafva, i mån af civilisationens högre framskridande och det politiska medvetandets insteg hos massan af folket, framträdt med allt skarpare begreppsbestämning och allt konseqventarc genomförd tillämpning. De äro de inre driffjädrar, hvarifrån nutidens politiska och social rörelser, mer eller mindre oförtäckt, mer eller mindre medvetet, leda sitt upphof. Häruti ligger ett väsendtligt framskridande; ty ett nytt element, ett allmänt, ett rent nationelt, har sålunda i de förnämsta kulturstaterna kommit till lif och vunnit tillräcklig styrka, för att kunna ställa sina anspråk åtminstone i jemnbredd med partiernas enskilda, för samhället i dess helhet främmande intressen. Afven inom vårt fädernesland har ett framskridande i denna riktning visat sig. Nya och högre idter om menniskovärde och menniskorätt hafva.vunnit insteg. Sekelsgamla fördomar hafva måst gifva vika för den stigande upplysningen, och det allmänna tänkesättet har i de vigtigaste statsfrågorna undergått en nästan fullkomlig omskapning. Fordringar på en motsvarande förändring af de bestående statsinrältningarne hafva i sammanhang härmed högljudt gifvit sig tillkänna. Nödvändigheten af en sådan förändring har under de sistförflutna åren äfven af maktens innehafvare blifvit erkänd. Vi hafva redan beträdt reformernas bana. Det vigtigaste steget härutinnan återstår likväl. Det Nya har visserligen firat mången seger öfver det Gamla, men härvid har mindre ett planmässigt, på rättsprincipen grundadt förfaringssätt egt rum, än ett bemödande att sammanjemnka sakör, som till sin natur äro hvarandra diametralt motsatta. Vid betraktandet. af. det stora hela har den politiska och sociala striden hitintills hållit sig på idernas gebit och hufvudsakligen rört sig omkring allmänna satser. Nu synes ändtligen det afgörande ögonblicket nalkas, då frågan kommer att gälla äfven den konkreta verkligheten, då af ord bör blifva handling och länge proklamerade grundsatser böra vinna tillämpning. Det är att förutse, att kampen emellan det Gamlas och det Nyas förfäktare skall blifva hård, ju närmare den träder sin lösning till mötes. Då nu jag, för allmänheten okänd, vågar uppträda på den publicistiska banan, känner jag min pligt att ärligt uttala de grundsatser jag hyllar. Jag förklarar således, att den sednare af ofvan anförde principer, eller den jag kallat den nyare tidens och den sanna kristensdomens princip, kommer att, vid behandlingen af de allmänna frågorna, ligga till grund för den nya tidningens verksamhet. Att medverka till denna princips förverkligande, att i särskilda förekommande fall framhålla densamma såsom måttstock för bedömandet samt att uti allting söka efter bästa vetande uppvisa skillnaden emellan klassintressena, såsom sådana, och nationens stora jsemensamma, skall blifva föremål för Redaktionens högsta bemödande. Tidningen kommer att innefatta hufvudsakligen följande afdelningar: 4 A4:o. En politisk och social, deruti Hrr W. F. Dalman, G. Svederus, samt den hädanefter upphörande Winterblads-afdelningens redaktör blifva medarbetare, den sistnämnde likväl blott