Aftonbladet – 1 december 1847, sida 1

ANNONSER emattasas i förstaämnde Kontor Utdelnin — Ett notabelt dödsfall här i hufvudstaden har för ett par dagar sedan inträffat, nemligen kammarrådet Dufvas, som aflidit vid 77 års ålder. Kammar-rådet Dufva anses efterlemna en ganska betydlig förmögenhet, och var i öfrigt känd såsom en af de skickligaste och klokaste landthusbållare. Han var i sin barndom en medellös och värnlös bondgosse, men som genom flit, ihärdighet och sparsamhet samt ett godt förstånd, bragte sig småningom upp till den rike mannens anseende och förmögenhet: ett exempel, hvaraf man ty värr icke ser så serdeles många i vårtland, men som i alla fall, der de finnas, icke böra förgätas såsom uppmuntran åt idogheten och omtankan. — Vid Skandinaviska sällskapets i Köpenhamn sammankomst den 20 November höll hr prosten doktor Wieselgren ett föredrag om det misslörstånd, som ännu hindrar Skandinavismens id att vinna a!lmänligt insteg, hvilket föredrag åhördes med lifligt bifall. Efter dess slut helsades talaren med bifallsrop, och hans skål dracks vid den sedermera anrättade måltiden. — De med gårdagsposten ankomna tidningar från Königsberg, hvilka gå till d. 48 Nov., berätta att koleran i Ryssland nu spridt sig åt de trakter af landet, som gränsa till Preussen. Den hade visat sig i Schmaleninken och Georgenburg, men var der ännu af mycket mild beskaffenhet. — Engelska tidningar med gårdagsposten rätta uppgiften, att den bekante statsekonomen och författaren i handelsvetenskapen MCulloch skulle hafva burit våldsam hand på sitt eget lif. Det är i stället en professor i fysiken, MCullagh, hvilken äfven gjort sig känd i den lärda verlden, med hvilken denna katastrof inträffat. en — Utgången af Ridderskapets och Adelns elektorers val till de båda vigtigaste utskotten, nemligen Konstitutionsoch Stats-utskottet, synes till all alla de!ar bekräfta hvad A.B. härom dagen yltrade, att skilnaden emellan den s.k. konservativa nyansen och justemilieuns eller regeringens är temligen fin. Det vissa är, att om man skall 2nse; att regeringens vänner haft pluraliteten bland bänkmännen och således tillsatt elektorerna, så att utskottsvalen kunna anses hafva skeit under regeringens auspicier, så lemnar konstitutionsutskottets ganska mycken styrka åt den förmodan, att regeringen icke vill hafva något för Borgareoch Bondestånden antagligt representationsförslag, ty huruvida grefve Jacob Hamilton i det fallet går längre än grefve Henning Hamilton gjort i kommitteen, lär ännu vara nog problematiskt, och så vida icke herr grefve Axel Lewenhaupt, hvars tanke i den saken vi ej känna, skulle vara af annan åsigt, så kommer, genom de öfriga ledamötern2, hvilkas antireformistiska tänkesätt äro väl kända, en lika kompakt majoritet nu som vid förra riksdagen att motarbeta nationens önskningar i det bänseendet. Ofverhufvud utgör det oivifvelaktigt redan ett bevis på vår närvarande representatisns märkvärdiga beskaffenhet, att finna ett sådant utskott bestå af män, af hvilka ingen enda är bekant i det allmänna att hafva befattat sig med forskningar och studier öfver det ifrågavarande ämnet. Lägger man nu dertill, att Presteståndet insatt i samma utskott sex af de mest ultrakonservativa, och antager att sådant åtminstone skett utan något försök å regeringens sida, att få in en enda liberal ledamot, så kan man icke undgå att blifva än mera befästad i den nyssnämnda öfvertygelsen. I statsutskottet finner man sammansättningen bufvudsakligen hafva gått ut på att få personer, beredvilliga att tillstyrka anslag. Fem personer af de nio stå bestämdt till regeringens disposition, och af de öfriga fyra är en i nära skyldskap med en af regeringens ledamöter, och de öfriga, med undantag måhända af en, tillhöra äfven den nuvarande regeringens bestämda devuerade. Rättvisligen bör dock tilläggas, att det på ett par omständigheter will synes, som om regeringens inflytelse bland elektorerna icke varit så afgjo-d, nemligen att icke landshöfdingen Sandströmer kunde komma in i statsutskottet, men deremot kammarjunkaren Rääf ditsattes. — AR OA ET AV