Aftonbladet – 30 november 1847, sida 1

Freiburg; skulle likväl omständigheterna så fordra, äga de att omedelbart träffa njdiga znordningar för detta ändamå; 4) Den i kanton Freiburg qvarstadnande besättning står till deras förfogande, i de med detta beslut antydda syften. Samma afton infunno sig de 3 representanterna — Stockmar, Reinerz, Grivez — i Freiburg, men det förra statsrådets medlemmar hade försvunnit; så att när en adjutant kl. 44 om natten ville till statsrådets president öfverlemna ett bref från general Dufour, stod ingen statsrådsledamot att finna, som kunde öppna detszmma, och statsrådets kansler, hr von der Weid, återlemnade det obruiet till representanterna, med tillkännagifvande att han ärnade draga sig tillbaka till sin familj, och anhållan att de måtte anvisa honom någon person, ät hvilken ban kunde öfverlemna statskansliet. I statsrådets boktryckeri träffades manuskriptet till en proklamation till Freiburgs folk, hvari styrelsen förklarade sig fullgöra sin sista sorgliga pligt, den att för folket uppdaga bevekelsegrunderna till kapitulationer. En provisorisk regering valdes nu af folket, och med denna kunde ändtligen representanterna meddela sig. Imedlertid hade en hop af pöbeln i Freiburg företagit sig att besöka den flyktade presidentens vinkällare, och i ett tomt fat påtriffat schultheisen Fourier sjelf, samme man, som i Freiburg varit hvad Siegwart Mäller är i Luzern, och nys: förut bögtidligt upprepat att Frerburg dör, men gifver sig ickel Det var bsns lycka nu, att edsförbundstroppar skyndade till stället och förklarade honom för krigsånge; 2nnears skulle det förbittrade folket sannolikt på bonom tillägpat någon Lynckt-lag. Nir han drogs fram ur vinfatet, var han klädd som bonde; men igenkändes genast och helsades af hopen med ropet: Du, den ädle Frölichers mördarels — Af sina beskyddande fiender blef han insatt i samma fångtorn, hv.rur folket, dagenl förut, befriat hans politiska motståndare. Så snart kapitulationen var beksnt, hade nemligen Freiburgarne, hkasom genom enallmäl ingifvelse, uppstämt ropet: Frihet åt statsångarnel och en stor folkskara hade ilat till fångtornet. Genom dess fönster, icke större än skottgluggar, utsträckte då fångarne sina händer; de än-) nu bestående myndigheterna ville väl sätta sig emot fångarnes befrielse, men tornet stormades, portarne sprängdes, och de fångna — alla gan-l ska bleka — utsläpptes, för att omfamnas af sina utanför väntande anförvandter. . Hela den under edsförbundets befälhafvare aktift tjenstgörande krigsmakt består af 4021 bataljoner infanteri, 435 kompanier skarpskyt-, tar, 27 kompanier kavalleri, 53 kompanier ar-, tilleri och 6 kompanier sappörer, jemte 280, artilleripjeser; troppstyrkan utgör tillsammans, 94.000 man. ; Karakteristiskt för jesuiternas uppfostrings-:. anstalter är de fromma fädernas på Sankt Mi-l: chaclsburg vid Freiburg förfarande med sina ele-l. ver och deras föräldrar och målsmän, kort förel: krigets utbrott. Flera af de små eleverna, gos-. ser om 8 till 43 år, betogos af fruktan för del förestå:nde krigständelserna och skrefvo hem,l: för flera veckor sedan, med anhållan att fål, resa hem och lemna pensionen, innan kriget skulle utbryta. Jesuiterna öppnade deras bref och afsände dem icke, men skrefvo i stället till. föräldrarne och möålsmännen, s2mt bådo dem l, vara obekymrade öfver händelserna i Schweiz, hvad gossarne beträffade, emedan någon verklig: våda icke vore att befara. Då eleverne ickel, fingo några svar på sina bref till hemmet, så! försökte en ung irländare ibland dem att sälta! sig i förbindelse med Storbritanniens legation i Bern, samt tillkännagaf sin och sina kamra-, ters belägenhet och farbåga. Det lyckades; brittiska sändebudet, m:r Peel, for sjelf till, t Freiburg, och medförde derifrån alla de ung pensionärerna från Fine hemland, och äfven de spanska. Först i sista ögonblicket följdes hans föredöme af franska sändebudet, jesuitvännen m:r Bois-le-Comte, och de franska eleverne anände (ill Bern den 43, dagen före Freiburgsl; öfvergång. De voro 88 till antalet, allesammans a inga gossar, och togo in på ett värdstu:, derle n:r Bois-le-Comte besökte dem och qvarstad-lq nade hos dem öfver 3 timmar; de hade flytt!: sådan brådska, att allt hvad de medförde,le utom hvad de hade på sig, utgjordes af ett li-ld et knyte, innehållande ett par skor, en skjorta,!s lier någon annan småsak, som de i hastighe-lg en kunnat t-ga med sig. G ITALIEN. Tryckfrihet är nu införd i Rom. Den 7 Nop eraber fingo samtlige tidningsredaktörerna kal-v else att infinna sig i statssekretariatet, hvarestlu let förkunnades dem, att de hädanefier fckeln v hb u vidare stå under någon censur, utan komma web sjelfva ansvara för innehållet af sina bladr. Jppgiften härom är meddelad af personer, som vid tillfället voro närvarande, och kan derige-)n om anses tillförlitlig, oxktadt inyenting stod lerom att läsa i Diario Romano för den 8.h )en bekräftas äfven af en kort skrifvelse tilllh Augsburger Allgemeine Zeitung, hvarest det he-!o er, alt pefter flera dagars vacklande mellan till-)d akaskridning, stillestånd och framsteg, tyckslle let sista åter vunnit seger; kardinal Ferretii, vars gvarstadnand: såsom statssekreterare be-i or härpå, har förklarat sig för pressens figif-!S ing, och redan låtit förkunna romerska tid-!n ingarnes redaktörgr hvad som komme att egald ura. tj Hatet och sammansältningarna mot jesuiterja tyckas tilltaga ständigt i Rom, och innuld ort före tryckfrihetens förkunnende blefvo ano-S ymt tryckta blad inkastade i vagnarne till delfö romenerande på Corso, innehållande anklagel-af er och beskyllningar mot jesuitismen. Man villlo: f denna sinnesstämning och från farhåga för något m roligt utbrott deraf, förklara hvarföre påfven låtit te ör någon tid sedan skrifva ett bref till en je-lic uit, med lsford öfver jesuiterorder, och will gi len jesuit, som varit en ibland förkämparnaM At åtalhilkaa ocAatisrmaticka föratanlaan 2 Av öv p