Aftonbladet – 29 november 1847, sida 2

Rocher: Han bekänner... Du hör, medbor-! gare general, att han bekänner. ; Generalen: Och du anser otroligt, att medborgarinnan Dixmer sjelf insmugit biljetten i nejlikorna? Maurice: Omöjligt, general; jag lemnade henne inte ett enda ögonblick, oeh för att kunna smyga biljetter i alla nejlikorna, behöfdes åtminstone en half dag... Jag anhåller, att den der blomsterhandlerkan måtte efterspanas. Hon måste kunna upplysa af hvem hon erhållit blommorna. Rocher: Ja, blomsterhandlerskan! Henne får man väl inte reda på! Jag säger er på förhand, att komplotten är anstiftad af ett sällskap aristokrater, hvilka skylla på hvarandra, som det anstår feghjertade brottslingar. -Du såg sjelf, medborgare general, att medborgaren Lorin lagade sig bort så fort det blef fråga om saken, TOLFTE SCENEN. DE FÖRRE. LORIN. Lorin: Du ljuger, Rocher, :Lorin fins här! (Går fram och ställer sig bredvid Maurice.) Röcher: Medborgare general, jag anhåller, att medborgarinnan Tison måtte bli ytterligare hörd; jag anhåller, satt: hon: får yttra sig, att hon får anklaga .Lorin: Hustru Tison!... ah, medborgare :: innan denna qvinna: anklagar någon, innan hon yttrar sig, anhåller jag, att den unga blomsterhandlerskan, som nyss blifvit arresterad, och som stråxt föres hit, måtte bli hörd. Rocher: Nej, nej! det är väl bara något falskt vittne, någon aristokratanhängare... för öfrigt längtar hustru Tison att få ge upplysningar i saken. e I -Generalen (till Maurice): Hår du något viI dare att tillägga, medborgare? Muurice: Nej; medborgare general, om icke det, att Rocher bordt vänta tills han blifvit