Aftonbladet – 29 november 1847, sida 2

Heloise: Emedan jag visste, att han skulle se dem åt medborgarinnan Dixmer, och att hon skulle få se drottningen. Generalen: Visste medborgarinan Pixmer, att biljetter funnos i nejlikorna? Heloise: Nej, hon visste ingenting. Generalen: Och ex-drottningen? Heloise: -Hon lika litet. Generalen: Men huru kunde du då förmoda, att buketten skulle komma i hennes händer? Heloise: Ack! Det varså längesedan den arma drottningen sett några blommor, derföre trodde jag, att när hon fick se de här, skulle Hon begära en af dem. Generalen: Och det gick som du beräknat? Heloise: Ja. Å Generalen: Hvilka äro dina medbrottslingar? Heloise: Jag har inga sådana. Generalen: Huru? Har du -ensåm anstiftat komplotten ?: Heloise: Om det är en komplott, så har jag ensam anstiftat den. Generalen: Men visste medborgåren Maurice, att det. fanns biljetter i dessa nejlikor? Heloise: Medborgaren Maurice är municipalembetsman, medborgaren Maurice kunde ensäm. träffa drottningen, hvad tid som helst på dagen; om han haft något att säga Henne, hade han inte behöft. göra det skriftligen. Generalen: Men hvem har kunnat förleda dig, att så ifrigt sluta dig till ex-drottningens parti? Heloise: Ingen... drottningen var så mild och god, hon utstod ett grymt lidande. Jag ansåg det vara en mensklighetens pligt att söka rädda den olyckliga, ar Generalen: Du vet då inte för hyad du blottställer dig? Heloise: Jo, det vet jag. Generalen: Du hoppas kanske, att din ungdom och din skönhet skola skydda dig?