Aftonbladet – 29 november 1847, sida 1

i I Dixmer: Jag går in i marketenteriet; ni Hen stanna qvar här. (Går in i marketenteriet. Chevaliern (till hustru Tison, som sätter sig nederst på trappan): Nå, hvad fattas dig, min goda gumma? Hustru Tison: Ah, jag kan bli ursinnig. Chevaliern: Hvarföre det då? Hustru Tison: Emedan allt går orättvist till i verlden. Ni äro borgare, ni komma hit bara för en enda dag, ni få ta emot besök af fruntimmer, som ge fången blommor; och mig, portvakterskan här på stället, som ständigt hålls i det här nästet, mig nekar man att få se min arma Heloise. Chevaliern (ger henne en assignat): Trösta dig, min goda gumma, och tag det der. Hustru Tison: En assignat på tio livres! det var hederligt, medborgare... mer jag ville ändå heldre ha den minsta papiljott, hvari min dotter vecklat in sitt hår. Chevaliern (afsides, går uppför trappan): Arma mor, och hennes dotter var nyss här! Rocher (inkommer): Du vill då ändtligen bli ett hufvud kortare, mor Tison! Hustru Tison: Hvarföre säger du så? Rocher: Du tar pengar af national -gardisterna, för att släppa aristokrater in till fången. (Maurice har nu kommit tillbaka; han stannar för att lyssna.) Hustru Tison: Tig, din åsna! Rocher: Det skall bli intaget i protokollet. Hustru Tison: De voro ju medborgaren Maurices vänner? ... han, som är en af våra bästa patrioter? Rocher: De vero konspiratörer, säger jag .). För öfrigt skall kommunal-rådet få rapport om saken, och rådet skall dömma. — Hustru Tison: Hvad, din polisspion, vill du ange mig?