Aftonbladet – 27 november 1847, sida 2

Genevieve: Ack, då skulle hon tro oss vara hårdhjertade varelser, som bakom ett galler ville glädja sig åt en fången drottnings qval. -Hustru Tison: Nå, låt dem då stå i torntrappan, efter fångarna i dag få gå ut på altanen att hemta frisk luft. Genevieve: Ja, om vi kunde få en plats i trappan, vore det mindre förödmjukande både för fångarna och för oss. Maurice: Min goda Genevieve... ni visar en så fin grannlagenhet ... det skall bli som ni önskar. Hustru Tison: Klockan slog nyss tre. Nu är tiden inne. Kom då, medborgare Maurice, och tag dina vänner med. Maurice: Kom, Morand, så får ni se henne .. Nå, hvad kommer åt er? Chevaliern: Mig, ingenting. Jag kommer, jag kommer ... (Trumhyvirflar; man griper till vapen, stänger portarna och aflöser skildtvakterna.) Genevieve: Ack, min Gud! hvilka försigtighetsmått, för att bevaka tre stackars qvinnor! Chevaliern: Ja, om de, som velat hjelpa dem på flykten, vore i vårt ställe och såge hvad vi nu se, skulle de säkert afskräckas ifrån alla vidare försök dermed. Genevieve: Ja, jag börjar verkligen tro, att det inte skall lyckas fångarna att komma undan. Mauriee: Det skola vi väl hoppas. (De gå nu uppför trappan.) ÅTTONDE SCENEN. DE FÖRRE, Utom MAURICE, GENEVIEVE OCh CHEVALIERN. Generalen (med hög röst): Öppna der uppe! Fångarna få göra sin promenad. Lorin (kommer utför trappan): Jag har redan låtit öppna, general. (Till Maurice, som hunnit till hälften af trappan.) Stig upp, stig upp... vt : Rocher (i sitt fönster): Aha, det är bra, det är bra. (Tager fram blyertspenna och skrifver.) Lorin (som ser på bonom): Ah, Rocher, du, som läser bakfram, kan du skrifva, du? På min ära tror jag icke att han för protokoll.