Aftonbladet – 27 november 1847, sida 2

SJUNDE SCENEN. DE FÖRRE. HELOISE TISON, såsom blomsterhandlerska. Heloise (vid porten): Hvem vill köpa buket-. ter? Hvem vill Köpa vackra, välluktande neg-. likor? En skildtvakt: Här slipper ingen in! Dizmer (till chevaliern): Heloise Tison! Mod, allt går bra. Skäldtvakten : Här slipper ingen in! Lorin (på trappan): A, nejlikor och törnrosor slippa in öfver allt... Släpp in henne! Jag tar det på mitt ansvar. (Skildtvakten låter Heloise gå in.) Heloise (sakta till Dixmer): Min mor finns inte här? Dixmer: Nej, lyckligtvis. Maurice: Ah, så vackra nejlikor! Se då, Genevitvel Heloise: Medborgare municipal-embetsman ; köp en bukett åt den vackra medborgarinnan. Hon har hvit k ädning..-. här är vackra röda nejlikor; om hon sätter buketten vid sitt hjerta, som är Helt nära din blåa frack, så blir det nationalfärger. Maurice: Du har rätt, medborgarinna; jag skall ta en bukett. Genevieve: Åh, bästa Mauricel... Maurice (ger Genevitve buketten och kastar en assignat i blomsterkorgen):: Se der har du betalt. I Heloise: Fem livres! tack; min goda muniI cipal-embetsman! (I det hon går bort) köp nejI likor; köp välluktande nejlikor!... L Dixmer (sakta till Heloise): Gå; din mor kommer. (Heloise skyndar ut.) Hustru Tison (inkommer från fonden): Jag tyckte jag hörde min dotters röst. Ack nej, det var inte hon. (Går fram till Maurice.) Medborgare municipal-embetsman; jag tror du har sällskap? Maurice: Ja, ett par vänner, som aldrig sett medborgarinnan Marie Antoinette. Hustru Tison: De kunna aldrabäst se henne bakom glasdörren.