mer något sent, men jag blef längre än vanligt uppehållen i sektionen. Generalen: Var det inte snarare den vackra medborgarinnan, som uppehöll dig? Maurice (presenterar): Medborgaren Dixmers hustru, general. Generalen: Ja så, hon är rätt vacker.... (Närmar sig): God dag, medborgarinna! Genevieve (niger): God dag, medborgaregeneral. : Lorin (har närmat sig): Ändtligen är du här, Maurice; det var väl, att du kom... kärleken inkräktar på vänskapens område; li agodt, presentera mig för ditt sällskap. Maurice: Jag får presentera min bästa vän, Lorin, en tapper yngling, ett guldhjerta; har bara ett fel, att alltid vara glad och vända allting i skämt. Generalen (till Genevidve, som han oupphörligt betraktat): Hvad tänker du göra här, min vackra patriot? Chevaliern: Det skall jag säga dig, general .... Då jag för några dagar sedan spisade middag i sällskap med medborgarinnan och medborgaren Maurice, råkade jag yttra, att jag under mina många resor ... ty jag har rest mycket, medborgare general... att jag under mina många resor aldrig hade sett någon drottning .... Då tillbjöd sig medborgaren Maurice att i dag låta oss få se exdrottningen . ... Generalen: Och du antog tillbudet?... Chevaliern: Ja, med lifligaste intresse. Generalen: Det gjorde du rätt i. Maurice: Du tillåter således, medborgare general? ... Generalen: Att dina vänner. gå in i tornet, för att få se fångarna? Gerna. (Till Dixmer): IKapten Dixmer, ställ ut skildtvakter. Jag skall säga till, att man låter medborgaren och din hustru slippa in, under uppsigt af municipalembetsmannen Maurice Linday. Lorin: Vill du att jag skall göra dig sällIskap; general? (Tin Maurice): Jag skall förrätta Idin tjenst, medan du officierar hos det täcka könet,