Aftonbladet – 27 november 1847, sida 2

Rocher: Du har låtit främmande slippa in i fångtornet, och det utan kommunal-rådets tillstånd ... Akta dig... Lorin: Tig, ditt nöt. NIONDE SCENEN. DE FÖRRE. ENKAN PLUMEAU. Lorin: Ah, se der ha vi medborgarinnan Plumeau. Enkan Plumeau: Ja, det är jag sjelf, medborgare; och jag är riktigt trött, ty ni skall veta, jag har sprungit af alla krafter. Lorin: Hvarföre har ni sprungit, medborgarinna? kanske någon ung karl sprang efter er? .. Det skulle, minsann, inte förvåna mig? Enkan Plumeau: Hvad tyeker du väl, medborgare ?... jag hade varit borta hos en vinhandlare och betalt en räkning; och när jag gick tillbaka kajen: framåt, så får jag se en blomsterhandlerska . .. Min Gudl jag förmår knappt tala... ; Lorin: Hemta er, kära medborgarinna!... Ni såg en blomsterhandlerska, säger ni. Enkan Plumeau: Ja, en blomsterhandlerska, och i stället för att bjuda ut sina blommor till salu, stod hon på bron och kastade dem allihop i Seinefloden Det förvånade mig att se henne afsättasina varor på sådant vis; jag sprang fram till henne, betraktade henne närmare, och hvem får jag se? .., Jo, Heloise Tison, förklädd till blomsterhandlerska. Lorin: Heloise Tison, samma blömsterhandlerska, som nyss var här! Enkan Plumeau: Har hon varit här, hon? Lorin: Ja, för en stund sedan; hon kom direkte härifrån. Enkan Plumeau: Kors i Herrans namn! (Afsides) Hon, det ligger något under det der. (Högt) Förlåt, medborgare,! att jag inte längre kan hålla dig sällskap. Jag blef så uppskakad, alt jag nu måste gå att ta mig litet förfriskning. Lorin: Det är rätt oc billigt, kära medborgarinna! Enkan Plumeau (niger): Tjenarinna, medborgare! (Går in på värdshuset.) i i; (Forts, följer.)