rItvå? Hvem är den släte medborgaren, som fat tas? En munieipal-embetsman: Den, som fattas, ä likväl ingen ljum patriot; det är sekreterare; vid sektionen Lepelletier, chefen för den tappr Thermopyl-klubben, medborgaren Maurice Lin day. Generalen: Godt; jag erkänner, liksom du medborgaren Maurice Lindays patriotism; mej det hindrar icke, att om han dröjer tio minu ter till, så sättes hans namn på listan öfver de uteblifna, Chevaliern (sakta till Dixmer): Hör ni? Mau: rice är ännu inte här. Dixmer (sakta): Ah, han kommer nog: var lugn! (Till hustru Tison, som nu synes på trappan): Hör på, medborgarinna Tison! Hustru Tison: Hvad vill du, medborgare kapten? Dizmer: Ar det inte vanligtvis mellan klockan; tolf och ett, som medborgarinnan Marie Antoinette går ut på altanen, att hemta frisk luft? Hustru Tison: Jo emellan tolf och ett. (Gnolar, på en visa.) Dixmer: Du är så glad i dag, medborgarinna. Hustru Tison: Ja, det har sina goda skäl... Min dotter har: skickat mig bud, att hon i morgon får kommunalrådets tillstånd att helsa på OSS. Dixmer: En: sådan öm moder! Hustru Tison; Det arma barnet! Man nekar henne; att.få gå. till sina föräldrar i Tempeltornet... (Till. Rocher, som nu kommer fram ur. sin bod, lyssnande, och med. en tidning i handen) Nå hvad vill. du med din elaka fysionomi? Rocher: Hvad jag vill? Jo, jag vill säga dig, att din dotter. håller till hos aristokraterna, och att. det; går henne illa en vacker dag. Hustru Tison:: Hvem har sagt, att min dotter håller till hos aristokraterna? Rocher: Jo, jag såg sjeH i förrgår, att hon kom ut ifrån ett präktigt hotell med stora kolonner. j Hustru Tison: Nå, hvad bevisar det? Att Heloise tvättar öch stryker väl, och att hon har förnäma kunder. Rocher: Ja, men huv väl hon tvättar, får hon kanske svårt nog att tvätta sig sjelf ren: Hör lu det, medborgarinna Tison? Hustru Tison: Bekymra dig inte, du! men oringa henne inte i olycka, du eller någon an