Aftonbladet – 27 november 1847, sida 1

Chevaliern: Men bara vi få nog tid på-oss Går hon inte längre än till portvaktarn, så är ben väl snart tillbaka. Dixmer: Ah, det bar ingen fara. Hon sade så bara för att desto bättre kunna preja oss. Vi ha goda tio minuter på oss. (Chevaliern går ned i källaren, hvartill Dixmer öpprat luckan, den han håller öppen.) Nå? Chewaliern: Källaren sträcker sig, som vi hade beräknat, åt gatan de la Corderie, der ert nya bus är beläget. Dixmer: Och ni är säker om, att arbetarne följa den anvisade riktningen? Och att det är den rätta? — Chevaliern: Ja, lita på mig. Dixmer: Kan ni höra dem? Chevaliern: Ja, de komma alli närmare, och? inom en timma behöfs bara ett enda tag med hackan, för att ställa källaren i kommunikation med den underjordiska gången. TREDJE SCENEN. DE FÖRRE. ENKAN PLUMEAU. CHEVALIERN (kommer upp ifrån källaren och ställer två buteljer på bordet). Enkan Plumeau: Se här, medborgare! kotletterna voro redan tillagade; gick det inte raskt? Dixmer: Jo, tack, medborgarinna! Nå, medborgare Morand, har du valt ut godt vin åt oss? Chevaliern: Ja, lita på det. i Enkan Plumeau (ser på buteljerna): Jo, min sann — han har inte tagit af sämsta sorten — men så litet — bara två buteljer? i Dixmer: Två, ja — en åt oss hvar. Enkan Plumeau: Nå, kompaniet då, skola de beskedliga gossarna törsta ibjel? Dixmer: Det har du rätt i, medborgarinna! Hemta upp några buteljerstill och traktera kamraterna å mina vägnar. (Enkan Plumeau går ned i källaren.) Allt går således bra? Chevaliern: Förträflligt, åtminstone hvad på mig ankommer —och:å er sida? Dixmer: Inom tjugo minuter kommer vår municipal-embetsman, i sällskap med GenevViöve . ;. . Chevaliern: Och nejlikorna? Dixmer: Skaftas hit af en blomsterhandlerskä, som är Oss tillgifven. Å Chevaliern: Och hon är bekant i Tempeltornet? Dixmer: Ja, det är Heloise Fison, dotter till sjelfva portvaktaren. Chevaliern: Men hur skall. hon känna igen Maurice?