SEXTONDE ECENEN. DE FÖRRE. CHEVALIERN (förklädd.) Dixmer: Medborgare Maurice, jag får här presentera min kompanjon, medborgaren Morand. Maurice: Medborgare Morand, jag är mycket förtjust öfver att få göra din bekantskap. Chevaliern: Medborgare! jag, liksom min vän Dixmer, ber att du måtte glömma... Mauwrice: Tillåt mig tvärtom att minnas ..Chevaliern: Minnas?... Hvad då? Maurice: Nyss dömde sex röster mig till döden; en enda voterade för mitt lif och min frihet; och jag skall aldrig förgäta ljudet af denna röst. : Dixmer: Se så, se så, medborgare Maurice, hjud nu medborgarinnan Dixmer din arm och låt oss gå att sätta oss till bords. Maurice (bjuder Genevitve sin arm): Genevigvel ... Genevitve!... O, hvad jag känner mig lycklig! Chevaliern (till Dixmer): Nå väl? Dixmer: Om thorsdag, då vårt kompagni är på vakt, komma vi in i Tempeltornet. (De gå åt paviljongen, Ridån faller.) (Forts.) SÅ å P