Aftonbladet – 26 november 1847, sida 3

Genevieve: Nej, nej — hellre underkastar jag mig allt — ja, allt! Dixmer: Der kommer han! Genevieve: Ha! Dixmer (till sina karlar): Håll! — och gör ingenting, utan min eller chevalierns befallning! ... Genevieve: Min Gud! Jag andas åter! — . Dixmer (till Genevitve): Der är han... Ofvertala honom till en början att stanna qvar hos oss till aftonen. Genevieve: Jag skall lyda, min herre! FEMTONDE SCENEN. DE FÖRRE. MAURICE. Dixmer: Nå, medborgare? Maurice: Jag sade ju, att det var ingenting farligt — en obetydlig rispa, som jag inte mera känner till och som i morgon är läkt. Dixmer: Så mycket bättre! Då skola vi dricka ett glas, i glädjen deröfver. Maurice: Hvad säger du, medborgare? Dixmer: Jag säger, att du är min gäst, att dessa män äro rättskaffens patrioter, liksom du; nyss dina fiender, nu dina vänner. Er försoning måste beseglas vid bordet, med glaset i hand — och derföre skall du stanna qvar hos oss och delta i en tarflig. aftonmåltid. Tycker inte du så med, Genevitve? Maurice (ser på Genevibvc): Men jag är rädd att jag generar. Genevieve: Ni gör min man ett stort nöje, om ni stannar gvar, min herrel Maurice: Välan då, jag skall ha den äran. (Sakta): Tack, Genevieve, tack!