Aftonbladet – 26 november 1847, sida 2

SERENA NT ONA NESS DERAS ATEN KAISEUKEISR NR Dixmer: Aha, du spanade efter ett fruntimmer? : Genevieve: Har han sagt det? Maurice: Ja, ett fruntimmer, som här om aftonen sade mig, att hon bodde vid gatan Saint-Jacques. Dixmer: Och du känner hennes namn och hennes förhållanden? Maurice: Jag känner ingenting, mer än att hon är liten (stor) till växten, Jjuslett (mörk) och har små (stora) bruna (blå) ögon ... någon liten grisett förmodligen, derföre tog jag på mig den här populära drägten, då jag gaf mig åstad att söka efter henne. Dixmer: Aha, det förklarar hela saken; och bara du nu äfven sagt oss ditt namn... Maurice: Jag heter Maurice Linday. Dixmer: Maurice Linday, sekreterare vid sektionen Lepelletier? Mäurice: Ja, just han, och tillika löjtnant vid natiohalgardet, och municipalembetsman. Dixmer (till de andra: Det är Försynen, som sändt honom hit. En arbetare: Du förlåter oss, medborgare, eller hur? Maurice (leende): Gerna, gerna, medborgare ... då jag nu hör, att det var ett misstag... Dixmer (säkta till sin hustru): Jag måste tals med dig nu strax. Maurice: Nu, medborgare, är det tid att jag aflägsnar mig; vill du bara Jåta visa mig vä geh, så... Dixmer: Hvad? vill du redan lemna oss? Maurice (bugar sig för Genevieve): Jag har redan nog uppehållit er...