Aftonbladet – 26 november 1847, sida 1

ner i alla stånd. Den der unga mannen ha Iman säkert skickat hit för att utforska vår: hemligheter . . . Om Vi benåda honom, äfventyr: vi att han anger Oss. Maurice (söker omkring sig med händerna) Ah, här fick jag tag 1 en spade. Chevaliern: Men Om vi ta hans hedersord? . Dixmer: Sitt hedersord skall han ge, och sedan svika det... Kan man väl lita på en Jacobins hedersord? Chevaliern: Men känner han oss nog, för att kunna ange oss? och vet han väl hvad vi egentligen ha för oss? Dixmer: Nog af, att han vet vårt hemvist... Han kommer sedan hit tillbaka, och då i talrikt sällskap ..: Maurice (har nu lyckats resa spaden på ända och med den skära af repet om hans händer): Ah! nu kom jag loss. Chevaliern: Ni tillstyrken då hans död, mine herrar ? Dixmer: Ja, ja; och jag begriper inte ert ädelmod, chevalier. Om allmänna välfärds-utskottet hade eri sitt våld, tror ni att man då skulle göra så många omständigheter? Maurice (rycker af sig bindeln): Ah, ett gallerfönster och ca karl på post... och der borta äro de andra; jag kan höra hvad de säga. (Närmar sig dörren.) Chevaliern: Ni bli således vid ert beslut? Digmer: Ja, och jag hoppas ni inte sätter er deremot? Chevaliern: Jag har blott en röst, mina herrar; jag röstar för hans frihet; ni ha sex röster, och ni rösta för hans död.