Aftonbladet – 26 november 1847, sida 1

Ider kan man vara spion, utan att vara en oredlig Iman... Men man sätter alltid sitt lif på spel... Maurice: Tack ni, som talar så!... Jag skall svara er samvetsgrannt. Chevaliern: Säg då: hvad hade ni att göra i den här trakten? Maurice: Jag sökte få reda på ett fruntimmer. Dixmer: Du ljuger! Maurtee: Jag svarar ännu en gång: Jag ljuger aldrig. Dixmer: Och jag säger ännu en gång: Bekänn din plan, eller är du förlorad! Maurice: Döda mig då strax; ty Jag kan inte säga mer än hvad jag redan sagt. Chevaliern: Låt höra då: hvem är du? Maurice: Jag är en patriot, en jakobin, en man, hvars skönaste dag blir den, då han får dö för friheten... (Tystnad) Nåväl! Stöt till nu, då ni vet hvem jag är. Chevaliern: För fången dit in! (Pekar på orangeriet .... Man för Maurice in i det med galler försedda vid framscenen varande orangeriet, med händerna bundna bakpå ryggen och med förbundna ögon. Dörren stänges till orangeriet.) ( Maurice (synlig genom gallret): Jag är förlorad! Dixmer (ställer en med karbin försedd karl såsom skildtvakt vid dörren): Stå på post der! Chevaliern: TAåt oss nu öfverlägga om saken, mina herrar! 7 Maurice (i orangeriet): Om jag bara kunde få loss händerna! Dixmer : Tag er tillvara, go vänner... Som chevaliern nyss sade: nu för tiden finnas spio