Aftonbladet – 25 november 1847, sida 2

till mitt nya hus... Gå och undersök källrarne, och gör märke på muren der vi skola börja gräfningen, som skall sträcka sig ända fram till marketenteriet på gården till Tempeltornet..-. Nu kan jag undra hvad det blef af den der karlen ..TOLFTE SCENEN. DE FÖRRE, NÅGRA ARBETARE I DIXMERS TJENST. Arbetaren: Det är bestämdt på oss han spionerar. Han har nu tre gånger gått bort ur gränden, men kommit tillbaka. Dixmer: Hvar är han? Arbetaren (förer honom till muren i fonden och klifver åter upp på stegen): Der! Dixmer: Hvad gör han? Arbetaren: Han tycks fundera... Ah, nu kommer han tillbaka. Dixmer: Vi måste ta ett raskt beslut: tre af er gå alt afskära honom reträtten åt gatan; tre andra smyga er in i lilla byggningen. På det sättet blir han omringad... Det är alltid bällre att ta honom lefvande än död... I förra fallet skola vi åtminstone lära känna hans ansigte. Gån! (Arbetarne gå ut.) Arbetaren (på stegen): Aha! Dixmer: Hvad är det? Arbetaren: Nu kommer han fram till lilla byggningen. Dizmer: Tyst! (Lyssnar. Nu höres bullret al en strid; en tung kropp faller, två eller tre qväfda hotelser förlora sig i den tystnad, som följer derpå.) Aha, nu ha de honom. Chevaliern: Jag hoppas, ni gaf väl inte befallning att döda honom. Dixmer: Nej, jag befallde biott att man skulle fr fatt honom; men sätter han sig till motvärn, Chevaliern: Der komma de nu med honom. (Forts: följer.) — Gästgilfvaren J. S. Wallin i Askja bar från I Roslagen hemtagit 200 tunnor potatis. hvilka vid ankomsten befunnos behäftade med potatissjukan. Denna har Wallin sökt hämma genom potäternes nedsänkande i en vid gården varande bäck, hvilket haft den verkan, att de blifvit friskare och renare genom det öfversilade vattnet.