Aftonbladet – 25 november 1847, sida 1

Agåsilas: Jag tycker, att hvad jag redan sagt, medborgare, är af största intresse. Maurice: Har ingen varit här och sökt mig? . Agåesilas: Jo, här var nyss en brefbärare... Maurice: Hvad ville han? Agesilas: Han hade ett bref. Maurice: Hvad för bref? Agåsilas: Kors, ett bref. Maurice: Nå, hvar fins det der brefvet? Agåesilas: I min ficka. Maurice: Nå, gif hit då! Agesilas: Må göra då; jag samtycker .-(Lemnar honom brefvet.) Maurice: Ditt nöt! Agesilas (afsides): Jag tror alt medborgaren Maurice missfirmar mig. Maurice: Från hvem kan det här brefvet vara? (Ser på brefvet.) Ett valspråk i sigillet ... Nothing ... ingenting. Låt se om innehållet är lika mystiskt... (Läser) Tack, tack... evig tacksamhet mot evig glömskav... Det är ifrån henne . .. Agesilas! Agåesilas: Medborgare? Maurice: Du säger, att en brefbärare lemnat det här brefvet? Agåsilas: Ja. Maurice: Var det du, som tog emot det? Agesilas: Nej, det var medborgaren portvaktaren. Maurice: Ropa hit honom! Agåsilas: Jag vet inte, om han vill stiga upp. Maurice: Bed honom å mina vägnar; gå! (Agesilas går ut. Läser åter brefvet.) Evig tacksamhet mot evig glömska. Agesilas (utanför): Medborgare Aristides! medborgare Aristides! Aristides (nedifrån): He? Agesilas: Medborgaren Maurice ber, att du ville vara så god och stiga upp. Aristides: Säg honom att jag skall komma; men att jag gör det bara för hans skull. Maurice: Det är hennes bestämda beslut att aldrig återse mig; och ändå gaf hon mig den här ringen till ett minne... hvarföre vill hon då, att jag förgäfves skall minnas?..-. SJUNDE SCENEN. l MAURICE, AGESILAS, ARISTIDES. Agåsilas (inkommer): Se här är medborgaren Aristides.