Aftonbladet – 24 november 1847, sida 3

ni inte, att ni tappade en ring?... Tag den åter, jag ber... Genevieve: Ah, min herre, ni är obarmhertig. Maurice: Tag er ring tillbaka... Genevieve: Säg då, min herre, hvad begär ni? Hvad skall jag göra? Maurice: För att betala mig? Genevieve: Nej, för att förmå er förlåta mig den hemlighet, jag måste dölja för er.,, Maurice: Visa mig, visa mig ännu en gång ert ansigte. Genevieve; Och när ni sett mig? Maurice: Då begär jag ingenting vidare. Genevieve: Och då behåller ni ringen? Maurice: Ja, alltid, alltid. Genevieve (ställer sig under en reverberlykta och slår ner sin hufva): Nå väl, efter ni så önskar ... Maurice: O, hvad ni är skön! Genevieve: Visa ni nu äfven mig en ynnest. Maurice: Befall, jag ber ..Genevieve: Låt mig gå, och lofva att inte vända er om, inte följa mig -..-. Maurice; Min Gud! Hvem är ni då, som fordrar sådana löften?... förlåt att jag påminner derom... af en man, som nyss räddat ert lif? Genevieve: Ack, min herre, gifs det inte olyckliga varelser, som alltid ha något att frukta?... man fruktar icke blott för sitt lif här i verlden. Ni talar om den fara, ur hvilken ni ryckt mig; var det inte så, min herre? Maurice: Jag? . Genevieve: Tala derom, det är er rättighet. Afven jag ville tala derom... Jag ville för hela